Men aj :/
Maddox · 2012-12-26 · 408 visningar
Passade på att förstöra både mig själv och min cross för 5 år sedan. Det är ju mycket längesen tycker jag, men tydligen inte min förbaskade axel.
Jag bröt överarmen och fick axeln slagen ur led när jag och crossen besökte diket, blev opererad dagen efter och axeln är inte bra ännu. Det suger.
Folk var lite oroliga över hur jag skulle klara av barn med min axel men hittills har det gått bra, igår på kvällen fick jag dock mycket, mycket ont. Sitter i än idag och jag hade lite svårt att bära tösen. Jag tycker inte det är så jobbigt sålänge det bara gör lite ont och inte axeln hoppar ur led för minsta lilla sak, men nu är det faktiskt jobbigt.
Nu vill jag inte mer, vill ha en bra axel. Har önskat så många gånger att det skulle gå att spola tiden tillbaka till 14.09.2007 klockan 13, jag skulle inte ha gasat med fel hand, då skulle jag inte ha besökt diket. Då skulle min arm vara i bra skick.
Att göra enkla saker som att stå och knåda en deg en stund, kasta en boll eller träna kan få min axel ur led och då har jag ont länge. Smärtan när den hoppar ur led och tillbax gör så ont så jag varit nära att svimma flera gånger, jag tycker den smärtan är värre än vad det var att föda barn. Kanske för att jag fick tösen genom att föda barn och får bara ont av att få axeln ur led? ;)
Nå, jag har ju lärt mig att leva med smärtan, ibland är det jobbigt och ibland är det kul att äckla folk genom att låta dem känna på hur det hoppar, river och knastrar i min axel.
Besök till sjukhus har jag gjort, allting var heeeeeelt normalt. Varit till fysioterapeut och där fick jag ett träningschema som jag ska göra varje dag hela mitt liv, jag har bara inte orkat, jag vet ju att det inte fixar min axel helt, det tränar bara upp musklerna lite men det gör jag ändå genom att bära tösen och träna på andra sätt.
Såna där enkla saker som att sträcka armen rakt upp kan jag inte, får den inte rakt ut heller, det är något som tar emot. Inte så kul. Men läkarna såg inget fel på röntgenbilderna så jag får väl tro dem.
ÅÅÅH. Nå, det som jag varit mest ledsen över är min lilla, lilla cross. Den gick sönder och blev såld. Vill ha en ny. Ska ha en ny. En bättre. Nu.
Jag bröt överarmen och fick axeln slagen ur led när jag och crossen besökte diket, blev opererad dagen efter och axeln är inte bra ännu. Det suger.
Folk var lite oroliga över hur jag skulle klara av barn med min axel men hittills har det gått bra, igår på kvällen fick jag dock mycket, mycket ont. Sitter i än idag och jag hade lite svårt att bära tösen. Jag tycker inte det är så jobbigt sålänge det bara gör lite ont och inte axeln hoppar ur led för minsta lilla sak, men nu är det faktiskt jobbigt.
Nu vill jag inte mer, vill ha en bra axel. Har önskat så många gånger att det skulle gå att spola tiden tillbaka till 14.09.2007 klockan 13, jag skulle inte ha gasat med fel hand, då skulle jag inte ha besökt diket. Då skulle min arm vara i bra skick.
Att göra enkla saker som att stå och knåda en deg en stund, kasta en boll eller träna kan få min axel ur led och då har jag ont länge. Smärtan när den hoppar ur led och tillbax gör så ont så jag varit nära att svimma flera gånger, jag tycker den smärtan är värre än vad det var att föda barn. Kanske för att jag fick tösen genom att föda barn och får bara ont av att få axeln ur led? ;)
Nå, jag har ju lärt mig att leva med smärtan, ibland är det jobbigt och ibland är det kul att äckla folk genom att låta dem känna på hur det hoppar, river och knastrar i min axel.
Besök till sjukhus har jag gjort, allting var heeeeeelt normalt. Varit till fysioterapeut och där fick jag ett träningschema som jag ska göra varje dag hela mitt liv, jag har bara inte orkat, jag vet ju att det inte fixar min axel helt, det tränar bara upp musklerna lite men det gör jag ändå genom att bära tösen och träna på andra sätt.
Såna där enkla saker som att sträcka armen rakt upp kan jag inte, får den inte rakt ut heller, det är något som tar emot. Inte så kul. Men läkarna såg inget fel på röntgenbilderna så jag får väl tro dem.
ÅÅÅH. Nå, det som jag varit mest ledsen över är min lilla, lilla cross. Den gick sönder och blev såld. Vill ha en ny. Ska ha en ny. En bättre. Nu.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.