Melodifestivalen :)

God eftermiddag!

Måste ju bara börja med att säga, ÄNTLIGEN vecka 34 (33+0) <3<3

Som jag har väntat på dessa veckor!!

Insåg även att idag, är det prick 4 veckor kvar, sen föddes lillan :)

Alltså, kan vi får barn om BARA 4 veckor from nu :S

Jisses amelia, vi får snart en till baby, OM vi har tur & slipper gå till BF eller gå över tiden ;)

Varit med kära mor, bror & lillan till Hedemora, handlat lite & sen ätit på Donalds, så klart :)

Lillan var mega glad att få hänga med ut, skulle med in på systemet också, haha med sin mommo.

Vinkade hejdå till mig & tog mommos hand, sen var dom borta :)

RACKARNS GULLUNGE <3<3

Trevligt att umgås med både mor & bror, mest bror som man aldrig träffar numera, tur han tar studenten i Juni & sen kommer hålla sig på hemmaplan, till 80 % i alla fall :)

Ser vi fram emot, lite mera tid med morbror!

Dagen började med lite sovmorgon, Sambon gick upp med lillan, jag hörde inte ens när dom gick upp, jag var DÖD!

Sen när jag väl vaknade till liv, läste jag ur den urspännande boken jag fick på posten, SKIT bra verkligen, blir till att passa den vidare till mor nu :)

Lillan hade i alla fall, roat sig till tusen medans jag sov & sambon, tydligen inte hållt sten koll på henne, för hela hennes armar, var/är täcka med snorgrön färg, från sina nya pennor!! *snyggt värre!*

Hon var glad i alla fall & jag kände mig skapligt pigg & glad, ville hitta på nått redan när jag klev ur sängen, nått roligt med min lilla familj.....

Men, hur tror ni det hela slutade?

Jo, tack vare en karl som inte alls hjälper till att mötas på halva vägen, sket sig ALLT & vi blev enbart osams.

Jag ville hitta på nått, tjatade fan i 2 timmar, inget hände, han sa bara " vad ska vi göra då? "

Frågade igen, till slut blev han irriterad & sa " det är du som vill hitta på nått, hitta på nått då!! " TACK säger jag.....alltså ville han inte göra nått, bara vara hemma & sega.

Jaja, skit samma då! Jag orkar inte ens försöka vara glad & vilja göra nått med honom när han beter sig som en idiot.....

MEN, sen ringer hans kompis, & då minsann, skulle dom hitta på jätte mycket, som dessutom skulle ta hela dagen!

Då brast det för mig, totalt! Jag blev skogs tokig & frågade hur fan han kan rata mig, sin egen flickvän när JAG äntligen vill göra nått & ÄNTLIGEN är glad, för sina vänner?!

Han säger då helt lungt att dom är mycket roligare, för jag är så jäva sur & arg hela tiden, sen jag blev gravid är jag inge rolig att göra nått med!

JAHA?! Och att jag är gravid är BARA mitt fel då eller?

Varför ska JAG få lida av denna graviditet, enbart, när det är HAN som ställt till med den här bulan LIKA MYCKET SOM MIG?!

Nee, jag orkar inte ens bry mig i honom längre, vill han vara med sina kompisar för att jag är så himla hemsk,VAR MED DOM DÅ!!

Jag tycker bara att man kan ju vara lite mera finkänslig & kanske försöka offra sig lite, när jag liksom är glad & mår skapligt bra & dessutom, VILL göra nått skojs med just honom!?

Jag trodde han skulle bli glad när jag verkligen tjatade för att få hitta på nått med honom, kunde till & med ha åkt till Orsa på dragracing på sjön där, för HANS SKULL, fast jag egentligen inte är ett dugg intresserad, bara för att få göra nått med honom, som han gillar, även om jag själv inte alls behöver åka just dit, men då ville han inte, trots att han sa redan i går kväll att det var dragracing i Orsa. * så jävla ledsen så det finns inte!*

Vaddå verkligen undvika att behöva umgås med mig :(

Sorry att jag är en sån hemsk flickvän, gravid flickvän då!

Att jag är så himla hemsk att det gör det rätt att ignorera mig & hellre vara med sina kompisar än med mig, sin egen flickvän!!

Jag förstår inte hur han tänker, det borde ju vara MIG han skulle vilja vara med, speciellt när jag bär hans andra barn, som han dessutom ville ha liiite mera än mig, just nu i alla fall.

Men icke sa nicke, jag är tydligen den hemskaste människan på den här jorden för tillfället, vilket verkar få honom att tro, att man kan bete sig hur man vill då, mot den man påstås sig älska mer än allt...........

Jag blir seriöst hatisk mot honom, är det konstigt eller sjukt?!

Känner mig så himla ensam & övergiven, när jag behöver honom som allra mest verkligen!

Vi delar inga tankar eller pratar om känslor längre, jag bär på så himla mycket som jag behöver få ur mig, saker som är jobbiga psykiskt för mig, just vad gäller denna graviditet & min oro över hur livet kommer bli med två barn....

Finns så himla mycket, jag vill känna att jag delar med honom, att HAN finns där & hjälper mig, tröstar mig & försäkrar mig om att allt blir bra!

Visst, han säger att allt kommer bli toppen, men man känner verkligen att han bara säger det för att jag behöver höra det, han lyssnar egentligen inte ens till hundra procent på orden som kommer ur min mun.

När han är här, är han INTE här, han verkar vara någon annanstans i huvudet, tankarna & inte delar han nått av sig själv med mig......

Fy sjutton så hemskt jobbigt allt ska vara......kan med säkerhet säga att idag, insåg jag att, jag skulle lika gärna kunna leva själv, för det är så jävla ensamt, trots att han lever med mig nu, han bryr sig helt enkelt inte längre!

Vad ska jag göra?

Hur ska jag göra för att få honom att förstå? prata med honom?

Tro mig, det fungerar INTE, försökt nå honom på djupet i över 5 år nu, han vägrar prata om annat än det vanliga, kring jobb, väder, julia & bilarna, typ.

Han släpper inte in mig en millimeter & bjuder verkligen inte på sig själv heller för den delen, jag drar ur honom saker, varje dag!

Orka leva så här, orka må så här dåligt just nu, när man snart är riktigt höggravid & vill njuta av sista tiden med magen & sedan njuta av en bebis, hur sjutton ska det gå till?

FY fan säger jag bara, jag ORKAR VERKLIGEN INTE må så här & känna mig så här oälskad, ensam & totalt ignorerad.......

Vart tog han vägen, killen jag blev kär i & som älskade mig mest av allt?!

Ingen aning vart han tog vägen....men nått säger mig att jag inte kommer få tillbaka honom heller........