Måste skriva av mig. :*/
Sztina · 2011-06-20 · 518 visningar
8 Dagar kvar till inskrivningen. 10 Dagar kvar till vi får träffa Bebi ! Helt otroligt. På torsdag ska jag in på extrakontroll igen. Dom ska mäta, kolla blodflödet & ta ctg. Jag hoppas att Bebi har vuxit ännu mera.. Jag vet inte vad som händer/ vad dom gör om Bebi inte har vuxit? Hade varit lite bättre om Mannen kunde följa med mig. Behöver verkligen honom vid min sida. Jag förstår att han måste jobba, men jag blir så himla ledsen. Känns som att han inte bryr sig. Han blir bara arg när jag varit på kontroll om jag inte frågat den ena frågan efter den andra.. Det är inte så lätt när man är ensam & livrädd. Inte känner sig trygg. Är fortfarande orolig över att han ska Jobba, att hans dotter kommer just den dagen vi ska ha Bebi, att det kommer annat ivägen. Jag vill att det bara ska vara Han&Jag när den lilla kommer, att få känna,hålla & bara titta. Utan massa Stim,Stress & annat. Visst kommer han att förstå mig ? Att han ringer Storasyster,mor&far föräldrar när vi alla 3 mår bra ? När allt är "lugnt" ?
Önskar att han visade att han bryr sig, Jag vet att han gör det, men känns endå som att han inte gör det.. Blir så himla glad när han Börjar prata om Bebi .. När han hjälper mig med olika saker, När han bara håller om mig . När jag känner Kärlek & jag kan känna mig trygg. När jag kan slappna av & han bara är mitt stöd.. Att han alltid finns där. Vi pratade lite i helgen. Han frågade nog för första gången hur det känns. Jag blev jätte paff & fick tårar i ögonen . Hur känns det ? Jag vet inte ! Hur ska det kännas ? Jag är orolig över att han inte har tid för den lilla &mig., att hans dotter kommer, att jobbet kallar.. Att jag tvingas vara ensam på sjukhuset med folk jag inte litar på... Att allt bara blir kaos. Stirr & Stress. Samtidigt som jag är full av glädje. Jag längtar så. Att få träffa den lilla jag burit på så himla länge, Något som Han&Jag har gjort tillsammans. Någon som jag burit på av Kärlek Till min Man.
Även om jag inte föder på "normalt" sätt, så betyder det inte att jag inte blir Mamma.
Är rädd att det blir stressigt. Att jag inte hinner med på någotvis. Att jag inte får vara "med".
Hur ska jag våga prata med honom hur jag känner ? Önskade att han frågade mig.. Att han började prata... Åh blir helt förstörd när jag tänker. Allt bara snurrar & trasslar i huvudet.
Önskar att han visade att han bryr sig, Jag vet att han gör det, men känns endå som att han inte gör det.. Blir så himla glad när han Börjar prata om Bebi .. När han hjälper mig med olika saker, När han bara håller om mig . När jag känner Kärlek & jag kan känna mig trygg. När jag kan slappna av & han bara är mitt stöd.. Att han alltid finns där. Vi pratade lite i helgen. Han frågade nog för första gången hur det känns. Jag blev jätte paff & fick tårar i ögonen . Hur känns det ? Jag vet inte ! Hur ska det kännas ? Jag är orolig över att han inte har tid för den lilla &mig., att hans dotter kommer, att jobbet kallar.. Att jag tvingas vara ensam på sjukhuset med folk jag inte litar på... Att allt bara blir kaos. Stirr & Stress. Samtidigt som jag är full av glädje. Jag längtar så. Att få träffa den lilla jag burit på så himla länge, Något som Han&Jag har gjort tillsammans. Någon som jag burit på av Kärlek Till min Man.
Även om jag inte föder på "normalt" sätt, så betyder det inte att jag inte blir Mamma.
Är rädd att det blir stressigt. Att jag inte hinner med på någotvis. Att jag inte får vara "med".
Hur ska jag våga prata med honom hur jag känner ? Önskade att han frågade mig.. Att han började prata... Åh blir helt förstörd när jag tänker. Allt bara snurrar & trasslar i huvudet.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.