Måste få skriva av mig lite!

Har nu gått 4 dagar sen jag blev lämnad, och det är nu ilskan börjar komma. Hur man kan bete sig så egoistiskt som han gjorde. Och hur jävla feg man kan vara, och hur lite han tänker på våran dotter vi har. Sen i lördags har han inte frågat en ända gång hur våran dotter mår. Den ända han bryr sig om är att vi ska vara jättebra vänner och att ja bara ska skita i att han svek och gjorde mig illa i lördags. Jag kommer vara hans vän för våran dotters skull och bebisen i magen, men absolut inte hans bästa vän. Ska bli spännande att se när han kommer och hämtar resten av sina saker och när han vill träffa sin dotter nästa gång, för har ja inte sett nån förädnring på detta under dom närmaste 4 månaderna. Kommer ja begära ensam vårnad om våran dotter. Bebisen i magen kommer ja ha ensam vårdnad om! Jag har bestämt mig att jag även kommer gå själv på RUL på fredag, han har inte brytt sig om bebis i magen heller, utan när det gäller denna graviditet har han bara sagt att ja varit sur och klagat. Jag har knappt fått vila utan att han blitt sur, det ja får som svar när ja sagt att ja är trött är att ja inte är långt gången.Och att ja inte har nån rätt att klaga. Jag är glad att ja nu insåg vem han är, dock försent! Men ja och mina barn kommer klara detta tillsammans och vi har så otroligt mkt stöd ifrån min familj och vänner. och mamma som stöttat mig så mkt nu sen i lördag <3