måste få skriva av mig!

Gammal kärlek rostar aldrig, är de så?

I gymnasiet hade jag en längre relation med en kille. Jag var så kär, han var så kär. Vi visade dock aldrig de allmänt då han ville se hur seriösa vi vart men våra närmaste visste självklart. Men jue mer tiden gick desto mer blev bråken, svartsjukan, tårarna o insåg båda tillslut att nää de här går inte... Jag flyttade men vi fortsatte ha smått kontakt, men sen träffade han sin nuvarande tjej o allt blev slut mellan jag o han. Ha inte haft en enda kontakt med varann eller setts, tills nu!! Enda sen han fick reda på att jag är gravid så gratta han mig för grav, på födelsedan, gilla mina magbilder osvosv. Va? Från inget till de här? Han är förlovad, jag är förlovad o lyckligt.

Ibland undra man hur folk tänker!