Måste bara få skriva utav mig =(

vet att man inte ska klaga och tycka synd om sig själv, men i detta läge så måste jag få göra det.

Vet att jag har en helt underbar osn här hemma och en piga i magen, men inte ens det kan jag vara glad för längre. Försöker få sambon att vara mer med oss att bry sig mer om mig och förstå hur jag känner.

Just nu då sonen inte vill sova även hur trött han än är och då ma nväl lyckas få han att sova så är han lika trött och grinig ändå då han vaknar och jag får ingen egen tid på dagarna måste alltid ligga i sängen bredvid för att han ens ska sova i 30 minuter..

Vet att just nu är det nog hormonerna som spökar för det mesta och att jag har farligt lågt blodvärde gör ju inte saken bättre då all ork är som helt borta. Men just nu känner man sig helt ensam och inte får någon stöd från nån. Varken kompisar, sambon eller familjen.

Man ska inte klaga man ska njuta men svårt då allt man gör är fel. Sambon bråkar med mig varje dag då han kommer hem och ber jag honom göra något så är det inte bra, vill jag ut och köra bil ensam för att få tänka på annat eller göra något över huvudtaget så är det fel. Ja allt man gör är fel och just nu orkar jag inte ett dugg.

hoppas detta går över snart för orkar inte mer...