Mardrömsnatt!

Fy fan säger jag bara! Aldrig, aldrig, ALDRIG mer Lergigan!!!
Innan jag blev gravid hade jag Sobril utskrivet mot oro vid behov, men det ska man inte ta när man är gravid, så BM gav mig Lergigan istället och sa att det dessutom kan hjälpa mot illamåendet.
Hittills har jag inte behövt ta något sånt utan klarat det på egen hand. Naturligt. Per (mannen) har varit underbar också.

Iallafall så kände jag mig så himla orolig igår och jag kunde inte placera var det kom ifrån. Kändes inte som att jag hade nån egentlig anledning att inte må bra men ändå gick det nästan över i ångest-känslor av att inte kunna andas! Efter ett tag pallade jag inte mer utan bestämde mig för att ta en sån där tablett och somna på.

Det skulle jag inte ha gjort! På ett sätt försvann väl iallafall ångesten för jag blev så trött och sluddrig och yr att jag hade kunnat somna ståendes, vilket i och för sig hade varit bra om det inte var för den "trevliga" biverkningen: TICS!!!!

För dem som inte vet är det som ofrivilliga ryckningar lite överallt på kroppen, men på mig satte det sig i benen.

Det var en sån sjuk känsla! Har nog inte varit så frustrerad i hela mitt liv!
Så fruktansvärt trött, men benen ville bara springa iväg!
Och muntorrheten! Fick hela tiden dricka vatten vilket resulterade i ett evigt och snurrigt springande på toaletten också.

När jag tillslut somnade så blev det ju bara några timmar, och idag känns det som att jag har världens baksmälla! Fyyyyyy!
Och detta ska alltså vara den "skonsamma" varianten!

Så, nu har jag klagat färdigt för nu :P