Mardrömmar om förlossningen

Idag har det gått 4 månader sen Freja kom och det är det bästa som hänt mig men dom flesta nätter så drömmer jag mardrömmar om förlossningen. Jag vaknar kallsvettig och känner lättnaden över att det bara var en dröm. Min igångsättning blev lyckad men på slutet när jag öppnade mig så mycket på så kort tid tog smärtan över och jag fick ren panik. Jag skulle bara där ifrån jag skrek efter kejsarsnitt, jag ville inte, ville bara där ifrån. Ingen pratade med mig, min sambo var väl lite chockad och barnmorskan bara gick runt och plockade med massa. Jag låg där i ett rum men världens smärta och ingen pratade med mig. I början vägrade jag krysta för det gjorde så ont. Ja ni som fött barn vet ju vad jag menar. Jag kan inte ens kolla på en förlossning på tv utan att må dåligt. Jag vet ärligt inte om jag vågar gå igenom en förlossning igen, jag mår jätte dåligt. Jag låg där och trodde jag skulle dö av smärta, att jag aldrig skulle få träffa min älskade Freja. Nä usch vad hemskt det var. Jag hoppas jag kan få hjälp med detta så jag kommer över rädslan och mardömmarna. Går inte en dag utan att jag tänker på förlossningen. Men jag hade tur ändå, slapp ligga 3 dygn med värkar till och från. Så på så sätt så var det skönt att det ändå gick på 17 timmar. Blev långt inlägg men var tvungen att skriva av mig.