många tankar i huvudet

Igår var vi på kubtest,,och ultraljud. Hade inte seriöst tänkt igenom att det faktiskt inte bara är ett ultraljud utan även för att visa riskfatorn för downsyndrom. Visst hade jag tänkt på det, å tom grundligt enligt mig:/, men kanske bara intellektuellt för när det visade sig att det är en högrisk 1 på 88 så blev jag alldeles nollställd inuti.

Vi hade ju precis sett hur den rörde på sig därinne och allt såg så fantastiskt ut. Tankar snurrade som att vi absolut inte ska ta fostervattenprov för att jag är livrädd att vår bebis ska bli ett missfall,,den har ju näsa och armar och allt,,den ser ju redan ut som vår lilla bebis. Vi älskar ju den! Å så kanske det blir så att livet kommer att ta en helt annnan riktning,,för det blir mycket jobb med ett sådant litet underbarn.

Ucsh nu gråter jag också,,vet inte om det är skuldkänslor för att jag hoppas så på att det blir en normal liten bebis,,,vet ju att vi kommer älska den oavsett oändligt men det var inte så jag hade tänkt mig. Försöker att tänka att det ändå bara är knappt två procents chans/risk att det blir down,,å sen löser sig det mesta när allt kommer ändå,, oavsett hur det blir. Datumet är i alla fall satt till en vecka tidigare vilket är bra för då kommer mitt illamående försvinna snart enligt kalendertexten i all fall:) Nu är det nya förlossningsdatumet 2 september:)