Måndag

Den här månaden har jag bestämt att jag ska bli gravid. Jag har köpt äl-tester som jag ska börja med om en vecka för att verkligen ha koll. Jag brukar känna ungefär när jag har äl, men pippar man inte då så blir det ju ingenting, det har inte robert fattat, så nu ska han få svart på vitt när jag har äl. Och får jag ingenting då så vet jag inte om jag orkar.

Jag älskar robert, faktiskt sjukligt mycket. Innan jag träffade honom hade jag aldrig varit kär, jag visste inte vad kärlek var för nånting. Men innan aborten och framförallt missfallet så visste jag inte att man kunde sörja nånting som aldrig funnits såhär mycket. Jag har gått sönder inombords av det här och jag fortsätter gå sönder om och om igen varje gång jag tänker på det. Jag orkar inte bryta ihop fler gånger.

Jag vill försöka bli gravid på riktigt nu och inte låta äl bara gå förbi den här månaden också. Blir det inget försök vid äl nu i maj så orkar jag inte. Jag orkar inte må bra på låtsas längre. Jag orkar inte vara en bra flickvän då.

Jag tänker inte göra slut, det går inte, jag vill inte det, verkligen inte. Jag älskar inte robert mindre för att han inte vill exakt samma sak som jag. Men det måste bli en paus då. Jag vet inte hur det ska kunna bli bättre av det, men det känns som att jag måste göra nånting för att det ska vända.Jag kommer bli en psyksjuk idiot snart om jag inte redan är det.