Man hittar inte fostret
Medlem · 2009-01-28 · 332 visningar
Idag var det onsadg och jag åkte till sjukhuset för att lämna nytt blodprov och föratt sedan på eftermiddag träffa läkare.
Kl 7:15 var jag där på plats. jag var enda patienten och skulle bara lämna ett blodprov. Jag hade jätte ont och blödde som f....
5 skjusköterskor stod i personalrummet och samtalde. Jag anmälde mig och förklarade att jag skulle lämna prov. " Sitt där och vänta! vi kommer strax" fick jag höra. Lydig som man är satt man där tyst och väntade. En man kom in med en låda med nybakade bröd och sa " Varså god här är dagens bröd". Personalen tog lådan och alla tillsammans gick till fikarummet.
Där satt jag och hörde hur de skrattade och fikade. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Jag hade ont och ville bara åka hem.
Efter 15 minuter kommer en läkarstudent som ser mig gråtande. Hon går in till recptionen och frågar om mig. Jag hör att kvinnan i recp. säger " jag vet inte. Jag sa åt dem ju men de ville fika först.". Studenten går sedan till fikarummet och tvingar ut en sjuksyster och kommer och tar blodprov på mig. Hon börjar ställa massor med frågor som hon inte hade med att göra och jag svarade bara " Jag vill bara lämna ett blodprov och gå härifrån". Usch Usch stor gråtande åkte jag hem och la mig igen.
Kl 13:30 var jag på sjukhuset igen. Läkare förklarar för mig att blodprovet visar att jag är fortfarande gravid men fostret inte utvecklas som det ska. Nu ville han kolla med UL för att se var den satt. Han menade att det var bomsäker att det var inte i livmodern och man hade sett fel förut.
Jaha, upp i stolen igen. Nu hade läkaren en manlig student med sig som också förstås ville kolla in i mig. Jag är så nere så desperat så att jag har hamnat i ett likgiltigthets situation. Jag bryr mig inte bara jag får veta hur det är med mig. De stoppar upp i mig den J... långa staven och börjar leta efter fostret som borde vara här någonstans.
Jag får veta att livmodret är helt tomt och fint men DET borde vara någonstans här på äggledarna eller någonstans. DET finns men var vet man inte och man kan inte hitta det.
De vill att jag ska läman ett blodprov igen på fredag om hormonnivå ligger på samma som idag så ska de ge mig tabletter som tar bort DET annars får det bli titthålsoperation. De informerar/varnar mig att om du får jätte ont i buken eller svimmar åker du direkt in.
De hoppas på att min kropp ska stöta bort det den natuliga vägen.
Livet är rätt märkligt. Först bad jag om att DET skulle hålla sig kvar nu ber jag att jag ska bli av med det utan att behöva genomgå en operation och risk att bli av med en äggledare.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta:
"Jag är gravid men de hittar inte var i kroppen jag är gradvid. Jag har ju fått enorma bröst sista veckorna. Jag börjar misstänkta att det är kanske där det sitter. Tvillingar
Kl 7:15 var jag där på plats. jag var enda patienten och skulle bara lämna ett blodprov. Jag hade jätte ont och blödde som f....
5 skjusköterskor stod i personalrummet och samtalde. Jag anmälde mig och förklarade att jag skulle lämna prov. " Sitt där och vänta! vi kommer strax" fick jag höra. Lydig som man är satt man där tyst och väntade. En man kom in med en låda med nybakade bröd och sa " Varså god här är dagens bröd". Personalen tog lådan och alla tillsammans gick till fikarummet.
Där satt jag och hörde hur de skrattade och fikade. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Jag hade ont och ville bara åka hem.
Efter 15 minuter kommer en läkarstudent som ser mig gråtande. Hon går in till recptionen och frågar om mig. Jag hör att kvinnan i recp. säger " jag vet inte. Jag sa åt dem ju men de ville fika först.". Studenten går sedan till fikarummet och tvingar ut en sjuksyster och kommer och tar blodprov på mig. Hon börjar ställa massor med frågor som hon inte hade med att göra och jag svarade bara " Jag vill bara lämna ett blodprov och gå härifrån". Usch Usch stor gråtande åkte jag hem och la mig igen.
Kl 13:30 var jag på sjukhuset igen. Läkare förklarar för mig att blodprovet visar att jag är fortfarande gravid men fostret inte utvecklas som det ska. Nu ville han kolla med UL för att se var den satt. Han menade att det var bomsäker att det var inte i livmodern och man hade sett fel förut.
Jaha, upp i stolen igen. Nu hade läkaren en manlig student med sig som också förstås ville kolla in i mig. Jag är så nere så desperat så att jag har hamnat i ett likgiltigthets situation. Jag bryr mig inte bara jag får veta hur det är med mig. De stoppar upp i mig den J... långa staven och börjar leta efter fostret som borde vara här någonstans.
Jag får veta att livmodret är helt tomt och fint men DET borde vara någonstans här på äggledarna eller någonstans. DET finns men var vet man inte och man kan inte hitta det.
De vill att jag ska läman ett blodprov igen på fredag om hormonnivå ligger på samma som idag så ska de ge mig tabletter som tar bort DET annars får det bli titthålsoperation. De informerar/varnar mig att om du får jätte ont i buken eller svimmar åker du direkt in.
De hoppas på att min kropp ska stöta bort det den natuliga vägen.
Livet är rätt märkligt. Först bad jag om att DET skulle hålla sig kvar nu ber jag att jag ska bli av med det utan att behöva genomgå en operation och risk att bli av med en äggledare.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta:
"Jag är gravid men de hittar inte var i kroppen jag är gradvid. Jag har ju fått enorma bröst sista veckorna. Jag börjar misstänkta att det är kanske där det sitter. Tvillingar
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.