Mamma....REDAN!!!! Del 2

Smått nervös o halvt panikslagen blev jag inlagd på förlossningen. I o med att jag bara var i v 34 så skulle de stoppa mig. Jag fick några sprutor i benen o i rumpan o massa antibioteka o nåt som gjorde mig grymt illamående o helt skakig (kommer inte i håg vad det heter). Detta var för att barnets lungor skulle utvecklas fortare. Efter 1 dygn kom en läkare in på mitt rum o sa att nu stoppar vi dig inte mer utan nu får barnet komma när den vill. Den kan komma inatt eller om några dagar, det är det ingen som vet! Ehhhh, va????? Ska jag bli mamma NU??????? Gud vad underbart samtidigt väldigt skrämmande! Det var bara att vänta.De förflyttade mig till BB där jag låg i 3 dagar. På söndagkvällen fick jag regelbundna värkar som kom var 5 minut. De sa att nu kan den snart komma o förflyttade mig tillbaka till förlossningen. Där fick jag sova i ett sletet gammalt äckligt rum. Aldrig att jag ska föda här inne sa jag till min sambo. Rummet kändes som ett gammalt tandläkarrum från 50 talet med alla sletna maskiner. På måndagmorgonen flyttade de mig igen till ett nyare rum ett stort med en egen dusch Åååååååå vad härligt! det var riktigt skönt att duscha när jag hade värkar, tog bort en del av smärtan. Men det höll ju inte hela tiden. När värkarna blev värre fick jag lustgas min ABSOLUTA BÄSTA VÄN!!!!!!!!!!!! Efter ett tag räckte det inte med bara lustgas så jag fick epidural oxå. Fan vad läskigt det var! Jag var smått hög på lustgas o föreställde mig den mega stora sprutan som skulle in i ryggen på mig......när det var dax fick jag panik. Tårarna bara sprutade o jag visste inte var jag skulle ta vägen. Men så fel man kan ha! Det var ju ingen jätte spruta o det gjorde inte så ont som jag hade föreställt mig. Men vad visste jag! Detta var ju första gången. När epiduralen väl kickade in var allt underbart kände inga värkar alls! Kunde äntligen andas ut. Men detta underbara varade inte så länge. De var tvungna att ge mig dropp för att starta värkarna igen. Jag kände ju inget alls o visste inte när jag hade en värk. När det väl var dax för den lille att komma ut tog den inte mer än 20 minuter sen kom hon ut. Vår underbara svarthåriga lilla dotter!!!!!!!! Hon var 46 cm lång o vägde 2530. Personalen från neonatal kom in o hämtade henne för att kolla att hennes lungor var starka nog. De kom tillbaka med henne efter nån minut bara o sa att allt är väldigt bra med henne. Vilken lättnad!!!!! De la henne på mitt bröst. Vilken härlig känsla!!!!!! Min sambo fick en kängurotröja av personalen som vi stoppade in henne i så att hon låg på hans bröst kropp mot kropp för att få upp henne temperatur. Gud vad gulligt det var!!!! ÄNTLIGEN VAR DETTA ÖVER!