Mammakänslorna!

Det är så underbart! <3

Men något som är lite jobbigt är att man har svårt att känna sig "tillräckligt" bra som mamma.. Om hon skriker det minsta så skär det så oerhört i hjärtat! Skär lika mycket som att någon skulle misshandla henne!

En annan sak jag märkt är att man gör allt omedvetet mycket försiktigare, oavsett om det är med eller utan henne. Köra bil t.ex - jag har alltid varit en person som älskar att köra bíl, och jag ska erkänna att jag ibland tillhör de omogna gänget och kör gärna för fort (om inte bensinlampa lyser)

Men iförrgår när jag körde, tror aldrig jag kört så "fint" förut"!?`

Och bälte ha jag varit ännu sämre på, utan att jag ens tänkte på det så tog jag på mig det.

Men det är ju positiva saker då! :)

Och alla oro-känslor vet jag ju kommer lugna sig med tiden, har bara altid varit en överbeskyddande person ;)

Är så gla jag har dom jag har runt mig, framför allt min mamma! <3

Något som definitivt irriterar mig är när andra ska bestämma hur jag ska hantera Thindra. Tips och råd vill jag gärna ha men inte bestämmanden!

Vi hade besök igår av en person. Personen undrade vart Thindra brukar sova och jag svarade att hon sover brevid mig om nätterna. Då fick jag en ramsa om att så kunde jag DÅ RAKT INTE göra utan hon SKA sova i sin egen säng och när hon skriker, då kan hon få komma och ligga hos mig.

"Jaha så Thindra ska se mig som en belöning och behöva skrika för att få va nära mig!?" "Jag vill väl att hon ska känna sig trygg hela tiden nu i början och inte se mig som "skriker-jag¨-så.kommer-hon-objekt"

Men men det är sånt här man kommer få stå ut med massor utav! :)

http://mammabebisen.blogg.se