mammakänslor..

Idag är jag en hormonfylld bomb, vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara men jag tror ni förstår..

Jag är idag 19+2.. Magen växer men inga sparkar, oron stiger, vill ju verkligen känna henne sparka.

Jag är en person med kontrollbehov och inte kunna kontrollera detta gör mig nästan galen!

När jag känner att jag behöver kissa så får jag så ont om jag inte kissar direkt utan håller mig 5 minuter tex. Igår fick jag jätte ont på vänster sida, från nere i sidan upp till revbenen typ, undra vad det va?!

Och idag som jag skrev är jag helt känslig, känns som tårarna är nära.. Lyssnar på massa fina kärleksvisor och tänker och längtar efter bebis! Tänk om något händer henne? Tänk när hon blir äldre och ska gå igenom allt man gör i tonåren, killar,skola,kläder, passa in.

Tänk om hon känner sig ensam, utstött eller något annat? Jag vet inte vad jag kommer göra då, men jag vet att jag kommer ge henne all min kärlek och så kommer även hennes pappa göra! Jag kommer ALDRIG låta henne känns sig oälskad och otrygg!

Jag vill vara hennes bästa vän och jag vill att hon ska känna att hon kan berätta allt för mig!

Längtar efter att få se henne, komma hem och bara se henne ligga och sova i sin säng eller på sin pappas bröst! Gud vad jag längtar efter henne!

Men tänk om något är fel? Ja vet, TÄNK OM, det gör mig galen, de borde ej finnas något TÄNK OM!

Hur kan man sakna någon man aldrig träffat?