Mamma

Min mamma har gått igenom tre graviditeter. Alla tre var flickor, och två överlevde.

Hon som skulle ha varit min storasyster dog på grund av en sköterskas misstag. Mamma hade gått över tiden och kände att något var fel. Barnmorskan kallade in hjälp för sent, akut kejsarsnitt utan bedövning. Det var som sagt för sent och flickan dog eftersom hon hade navelsträngen runt halsen. Jag klarar nästan inte av att tänka på det. Min pappa fick rådet att åka hem och städa bort alla saker de skaffat så hon skulle slippa se dem och bli påmind. Som tur var är han en klok människa och gjorde det inte. Att ta undan sakerna blev en del av sorgeprocessen för dem båda senare. Mamma har aldrig berättat det själv för mig, jag tror jag var runt 15 första gången jag hörde det av min mormor, och sedan har pappa berättat lite mer.

Med mig gick det bättre, men hon drabbades av havandeskapsförgiftning och man avbröt graviditeten med kejsarsnitt ungefär vid den tidpunkt jag var beräknad att födas. Med min lillasyster blev mamma akut sjuk i hvandeskapsförgiftningen och de tvingades göra kejsarsnitt i v 28 för att mamma skulle överleva. Min lillasyster klarade sig mirakulöst - det är ändå 31 år sedan hon föddes och att så små klarade sig då var ovanligt.

Jag tänker ofta på hur oroliga de ska ha varit i de två senare graviditeterna, särskilt den sista då mamma var så sjuk och de riskerade att förlora ännu ett barn. Min vackra starka mamma.

Risken att drabbas av havandeskapsförgiftning är högre om det finns i familjen och jag funderar på hur mycket högre risken är för mig att drabbas. Det är bara att vänta och se. Man drabbas sällan före v 24 och dit är det flera veckor kvar.