Magtafsare

Trodde aldrig att det skulle bli ett problem.

Tyckte förr att de va jätteknas när man hörde om folk som inte gillade att bli tagna på, att det verkligen var en irritation:S Ett riktigt bekymmer.

Inte att jag själv klappade folk på magen, har aldrig hänt eftersom jag e lika obekväm med att ta på folk med eller utan mage.

Attans va jag fick för mina fördommar:)

Att mina vänner tar på mig, MIN SIDA av familjen eller min karl (självklart) det är helt okej. Vi har ändå det fysiska sen innan.

Men att andra personer, som tex killens sida av familjen, när dom tar, det är så fruktansvärt obehagligt! vi har inte den fysiska kontakten! Detsamma gäller "bekanta".

Bara för en mage petar dom i ögat behöver dom inte ta på den! E ju MIG dom tar på, ungen känns ju inte?

Jag har gjort det tydligt och killen har sagt till ändå ska det petas o ha sig.

Kurar numera ihop mig som en boll eller vänder bort magen när dom är i närheten.

Och att dom hela tiden säger va tjock och stor o allt vad det är hela tiden.

JAG VET att ja är större! Är väll jag som går runt med det? Helt naturligt! Men vill inte ha det kastat i ansiktet för det....

Känner mig jätte fjantig och nästan elak eftersom jag har blivit så kort och inåtvänd mot dom men jag tycker ju att det är så jobbigt. Speciellt när jag har sagt till och de ändå inte lyssnar...

Och känslan av att de ska ha första tjing på bebisen, redan nu...

Vi har beslutat att inte höra av oss till några föräldrar när vi åker in, har vänner som hjälper oss me hund o katter under tiden. Men släkten...dom lämnar vi utanför tills de e klart.

Det är VÅRAN upplevelse det här och den vill vi bara dela med varandra.

Fy vilken fjantig gnällspik man är. Hoppas det bara är hormoner..

Sånna här lägen jag bara längtar hem.. till MIN mamma!