Lycklig

Livet är verkligen underbart. Under hela graviditeten hade jag ställt in mig på att det skulle bli oerhört jobbigt och svårt att vara ensamstående mamma, men jag hade inte räknat in hur lycklig man blir och hur mycket kraft man får av sitt barn. Javisst, det är svårt ibland. Det är inte roligt att sitta och slänga i sig mat med en ledsen bebis i bärselen, det är inte kul när barnet vrålar och man bara vill slita sitt hår och det inte finns någon som man kan räcka över barnet till en stund. Men det är ingenting emot de underbara stunderna som är så många fler! Att vara ensamstående mamma har gjort mig till en starkare, säkrare människa. Och det är så skönt att kunna slänga det i ansiktet på de som tvivlade på att jag skulle klara det. Man klarar allt man vill.

Ikväll är det Italien - Spanien och självklart har jag klätt Alex i hemlandets tröja ;) Eller ja, mamma är ju italiensk, jag är halv, och Alexander är bara kvartsitalienare. Men jag tycker ändå att det är viktigt att hålla kontakt med sina rötter, måste sluta vara lat och börja prata italienska med honom. Jag har haft jättemycket nytta av att vara tvåspråkig, det vill jag ge min son också :) Nu ska jag gå och pussa honom på huvudet.

Ha det bra allihopa!