Lycklig!!

Så idag var dagen för mitt andra UL. Mådde hemskt imorse och fick pressa ner min frukost. Kommer fram en minut innan mitt besök, får komma in och mitt hjärta rusar i hundra. Jag var så nervös!! Får lägga mig ner på britsen och dra upp tröjan. Ser hur monitorn börjar visa insidan av mig och bara ligger och hoppas... Efter mycket vevande med spaken så frågar hon mig " Har du verkligen inte blött något? " Mitt hjärta stannar...vad menar hon? Nej säger jag med skakig röst... Hon fortsätter att försöka hitta min livmoder... "Och du skulle vara i vecka sju nu? " Ja svarar jag.... "Vet du om du har bakåtliggande livmoder? " Ja det har jag, väldigt långt bak. "Ok...vi får nog göra en vaginal undersökning..."

Jag kände mitt liv rinna ur mig...inte en gång till! Det var det ända jag tänkte... Sen ser jag på skärmen... Min livmoder! Med en vit liten "boll" i!! Mitt hopp kom tillbaka! Efter en stund säger hon "Du ser bara sträck här men det som flimrar där...det är ett litet hjärta som slår" Fy fan...tårarna rann ner för mina kinder! Lillen finns!! Kan inte med ord beskriva känslan att se det lilla hjärtat slå inne i mig

Hon gjorde lite mätningar och nu flyttade hon fram mig några dagar... Inte mer än rätt då hon flyttade bak mig två veckor första gången

Jag är lycklig, jag är glad, jag är i himlen! Firrade detta med att införskaffa mig ett par mammabyxor...som jag desperat behöver Men vem bryr sig om en växande magen? Den får växa hur mycket den vill så länge det lilla hjärtat slår inne i mig...det är det ända som räknas!