Lugnare.

Känner mig lugnare inför Alexanders operation nu - den blir f.ö. på onsdag istället för på måndag, de ringde ifrån hjärtavdelningen och berättade att de hade ett akut sjukt barn som behövde tiden bättre, och det är såklart ingenting att klaga över. Iallafall, en granne till min mamma är chef på barnhjärtavdelningen (en sådan tur!) och efter att ha pratat med henne känner jag mig mycket lugnare. Eftersom Alex ammas behöver han inte svälta från midnatt, jag kan få ge honom mat sista gången vid 3.30 och operationen börjar ca klockan 8. Det känns underbart, tanken på att inte kunna ge ett hungrigt spädbarn mat svider i själen. Fyra och en halv timme kan han klara sig utan att bli megahungrig :) Avdelningen tar hand om ungefär 700 hjärtsjuka barn per år. De har sett många, många barn som Alexander innan, de vet precis vad de gör. Det kommer gå bra. Det är inte en "svår" hjärtoperation, sisådär 98% av alla barn överlever läste jag... Jag får helt enkelt inte tänka på de andra 2 procenten. Min son SKA överleva och bli bra, med ett lagat hjärta så att han kan växa och bli stor och stark. Något annat alternativ finns bara inte.