Ljusare framtid

Framtiden för mig och bebisen ser rätt ljus ut, just nu i alla fall. Bebisens pappa vill att vi flyttar med honom till stan och testar att bo där tillsammans, det är dags att klippa navelsträngen från huset och bo där han trivs och testa. Det enda som tynger ner mig är att han är så velig hela tiden. Ena stunden vill han ha mig tillbaka, andra stunden så hatar han mig. Han är nog rädd, umgås med fel personer och helt vilsen i sig själv just nu. Jag tycker synd om honom, men detta är inte bra för någon av oss, varken mig, bebisen eller honom.

Han kom i alla fall hem inatt vid halv 3 (första natten på 1 vecka) och det kändes ändå skönt. Han väckte mig då han kom hem, sen sov jag rätt länge så detta är första natten utan att jag vaknar av mig själv. Det kändes samtidigt skönt att få veta att han också har fått sova inatt.

Just nu känns det som att framtiden ser ljus ut. Jag hoppas i alla fall på det!