livrädd!
bella.n.s · 2012-07-17 · 681 visningar
Tankar som poppar upp nu då ny graviditet kanske har startat.
Förra året exakt samma månad som denna (juli) så fick jag samma symtom som jag har idag. Nen eftersom det tog 3 veckor till innan vi plussade så är jag ännu omedveten om svaret denna gång.
Nu till det lite mer jobbiga som jag är fullkomligt livrädd för att ska ske igen.
Jag mådde bra hela tiden under förra graviditeten, hade alla symtom och kände mig riktigt gravid, vi var på alla möten med BM och väntade tålmodigt till vecka 18 då vi skulle på VUL.
MEN tre dagar innan vi skulle dit så hade jag och min man samlag och på direkten började jag blöda lite och eftersom jag inte blött något alls sedan jag plussade så åkte vi in till akuten då klockan var rätt sent.
Fick komma in och träffa en man som gjorde ett UL och då såg Han ingen rörelse i fostret, maskinen var tyvärr trasig så Han kunde inte säga så mycket mer än att den inte levde.
Fick en ny tid till kvinnokliniken dagen efter för en mer noga koll.
Vi åkte hem med brustna hjärtan och återkom dagen efter för ett nytt UL.
Där så kunde dom se för det första att barnet slutat växa i vecka 9 OCH att vi bar tvillingar! Den minsta hade slutat växa i vecka 7.
Min kropp hade alltså inte stött ut dom och dom legat i mig minst 9 veckor utan rörelse.
Jag gick en vecka till i förhoppningen om att blödbingen jag hade skulle ta hand om dom, vilket den självklart inte gjorde utan fick läggas in över dagen och göra som en abort.
Minns hur arg jag var på mig själv även fast alla försökte säga att det inte var mitt fel, att det troligtvis var ett kromosomfel. Men jag var bara så nere då man längtat i 18 veckor också får man sånt besked.
Minns också hur arg jag var på Han vi träffade på akuten som bara såg ett barn men dom var två. Och på sättet Han meddelade oss att det inte fanns någon aktivitet.
Jag undrar om någon som läser detta vet om man kan få hjälp tidigt i graviditeten med att kolla både aktivitet och om det skulle kunna vara tvillingar igen?
Jag skulle absolut kunna ta ett vanligt missfall fram till vecka 12 på lättare hjärta än att få återuppleva detta igen, att kroppen lixom fortsätter vara gravid och inte stöter ut dom trots att dom slutat växa.
Vet att dom var väldigt små och är glad att det skedde i det stadiet och inte senare i graviditeten.
Vill verkligen inte att det ska ske igen, men vill inte gå och oroa mig heller för vill kunna njuta av en ny graviditet och kunna använda de saker man köpt in. :)
Vi försöker att få plussa snart och hoppas alla symtom jag har nu leder till graviditet.
Förra året exakt samma månad som denna (juli) så fick jag samma symtom som jag har idag. Nen eftersom det tog 3 veckor till innan vi plussade så är jag ännu omedveten om svaret denna gång.
Nu till det lite mer jobbiga som jag är fullkomligt livrädd för att ska ske igen.
Jag mådde bra hela tiden under förra graviditeten, hade alla symtom och kände mig riktigt gravid, vi var på alla möten med BM och väntade tålmodigt till vecka 18 då vi skulle på VUL.
MEN tre dagar innan vi skulle dit så hade jag och min man samlag och på direkten började jag blöda lite och eftersom jag inte blött något alls sedan jag plussade så åkte vi in till akuten då klockan var rätt sent.
Fick komma in och träffa en man som gjorde ett UL och då såg Han ingen rörelse i fostret, maskinen var tyvärr trasig så Han kunde inte säga så mycket mer än att den inte levde.
Fick en ny tid till kvinnokliniken dagen efter för en mer noga koll.
Vi åkte hem med brustna hjärtan och återkom dagen efter för ett nytt UL.
Där så kunde dom se för det första att barnet slutat växa i vecka 9 OCH att vi bar tvillingar! Den minsta hade slutat växa i vecka 7.
Min kropp hade alltså inte stött ut dom och dom legat i mig minst 9 veckor utan rörelse.
Jag gick en vecka till i förhoppningen om att blödbingen jag hade skulle ta hand om dom, vilket den självklart inte gjorde utan fick läggas in över dagen och göra som en abort.
Minns hur arg jag var på mig själv även fast alla försökte säga att det inte var mitt fel, att det troligtvis var ett kromosomfel. Men jag var bara så nere då man längtat i 18 veckor också får man sånt besked.
Minns också hur arg jag var på Han vi träffade på akuten som bara såg ett barn men dom var två. Och på sättet Han meddelade oss att det inte fanns någon aktivitet.
Jag undrar om någon som läser detta vet om man kan få hjälp tidigt i graviditeten med att kolla både aktivitet och om det skulle kunna vara tvillingar igen?
Jag skulle absolut kunna ta ett vanligt missfall fram till vecka 12 på lättare hjärta än att få återuppleva detta igen, att kroppen lixom fortsätter vara gravid och inte stöter ut dom trots att dom slutat växa.
Vet att dom var väldigt små och är glad att det skedde i det stadiet och inte senare i graviditeten.
Vill verkligen inte att det ska ske igen, men vill inte gå och oroa mig heller för vill kunna njuta av en ny graviditet och kunna använda de saker man köpt in. :)
Vi försöker att få plussa snart och hoppas alla symtom jag har nu leder till graviditet.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.