livrädd

Jag har legat hemma i två veckor nu för jag mått så dåligt. Igår skulle jag och äta mat hos min mamma (va gäster där) och mötte även folk på vägen dit. ALLA jag mötte fick en chock, och skrattade och höll för munnen om vart annat och sa "herregud hur ska det här gå, hur ska du kunna föda ut en unge som är så där stor"..

Jag har varit rädd för det, men jag frågade min bm o hon sa bara: Nej.. de e han inte.. (hon har haft fel journal uppe och kallat mig Lisa i v 32, fick säga till tillslut att jag inte ska föda om en vecka utan att det är någon annans journal, glömde skicka in hiv och klamydia prov, sa till förlossningen att jag haft en jätte bra graviditet när hon bokade tid för bedömning om igångsättning på torsdag (vart sjukskriven sen v24, knappt kunnat gå) När jag frågade vad jag skulle göra på torsdag sa hon att dom skulle kolla bebis sen att jag IGEN skulle få ta urinprov (människan tog urinprov av mig för 17 veckor sen) så ja litar inte på henne..

inatt har jag bara gråtit och gråtit och gråtit.. jag vill inte föda längre... känns som att ingen tar mig på allvar, och hur fan kan folk tro att jag tkr det är kul när dom sitter och diskuterar hur hela jag komr spricka upp med tanke på hur stor bebis det måste vara.. När jag sa att jag faktist blir ledsen fick jag till svar "du har satt dig i den här situationen själv"

Jag är livrädd...Känner mig så jävla ensam.. ingen kan hjälpa mig, ingen förstår...40+6 idag.. i natt har jag bara gråDet kKännensamas40404