Livrädd!

Läste precis någons inlägg om missfall, och jag blir livrädd... tänk om det skulle hända igen... vet ju att man inte kan göra så mycket åt saken men fy faan för det.... Är ju så tidigt gången så allt kan ju hända... äsh får tänka positivt som sagt. Känns bra att jag hittat en grym gynekolog som är supergullig... hon bad mig komma när jag är i v 6-7 så ska vi ta ultraljud bara för att jag ska känna mig lugnare... det tänker jag verkligen göra... bara för att jag kan!

Annars kryper illamåendet sakta men säkert fram.... förmiddagarna fram till lunch sitter jag bara och sväljer och suckar... mina kollegor undrar nog hur det står till men det kan dom gott få göra, för dom har ingen aning....

För övrigt så har jag världens mest okänsliga arbetsplats där ingen kommer fatta att jag ska ha barn när jag väl berättar. Chefen går oftast omkring och skriker på folk bara för att.... Sist lät det: " Kom förfaan inte och säg att du är gravid för då jävlar".. men som tur var var det till en annan kollega, annars hade han fått höra både det ena och det andra...

Själv gick jag med i facket så fort jag bara kunde.... jävla mansgris!!

Nee nu måste jag äta nåt!