Livets lott

Jag är så tacksam för så mycket sedan min " speciella" dotter kom, jag vet efter många föreläsningar om kromosomsvvikelser att det verkligen är ett mirakel att det blir rätt för så många barn. Men jag vet ju tyvärr också hur lätt och det blir ett litet fel utan någons fel och med stora konsekvenser. När jag var gravid med mina första två fanns ingen tanke på att det skulle kunna gå fel. Ingen i min släkt eller deras pappas släkt hade fått handikappade barn. Vi var rätt så unga, jag var 23 resp 25 vid graviditeterna. Både jag och barnens pappa har många syskon och de hade i sin tur många barn, alla friska. Ändå fick vi ett barn med ett pyttelitet kromosomfel men som ändå givit henne ett livslångt handikapp. Det skedde redan när ägget och spermien möttes och kan hända vem som helst, inget jag gjorde hade kunnat påverka eller förändra saken. Så orättvist när vissa missköter sin grav och får friska barn och jag som gör allt man ska ändå fick ett speciellt barn. Kromosomtester eller inte, det hade inte spelat någon roll de vanliga fvp mkp KUB tittar inte på ALLA kromosomsvvikelser utan bara de vanligaste, några få. dock finns teknik att se tex om mitt nästa barn skulle ha exakt samma fel men det är ju bara en av alla våra kromosomer. Vad jag vill säga är att få friska barn är ett mirakel, livet är ett mirakel och jag är tacksam för lite och jag hoppas nästa barn är friskt. Snälla ni som inte har ett handikappat barn uttala er inte om att de är gulliga och prata/ skriv att det är som att ta hand om ett " vanligt" friskt barn. För det är det inte, jag älskar min dotter men hela livet blev uppoch ned och det är oftast jätte tufft och en mardröm.