Liv och död
jvsm · 2012-10-07 · 278 visningar
Söndag, solsken, snörvelnäsa och trött huvud. Vansinnigt trött.
Blev inte direkt något promenerande med kameran igår. Åkte till mamma och pappa i Eskilstuna en sväng istället, minste bror var där också, så det var trevligt och social eftermiddag. Började såklart blöda lite igen men det tror jag beror på att jag inte tog panodil på hela förmiddagen och att jag satt och gick hela eftermiddagen, så trycket ökade på ådrorna igen. När jag mumsar 6-8 panodil om dagen och vilat någon timme mitt på dagen har jag knappt blött. Efter två omgångar panodil (vid 15 och 20-tiden) slutade jag blöda igen, Sedan låg vi i soffan och kollade på film när vi kom hem och ja, idag mår jag bättre.
Idag är det 8+0. Känns läskigt. Faktiskt. Tre veckor från nu stannade hjärtat hos Ärtan i februari. Ska Krypet gå samma öde till mötes eller kommer det få bli en bebis? Har ju koll på torsdag, så otroligt nervös! Efter felmedicineringen har ju känslan av defekt bebis ökat, om man säger som så. Att den här inte är meningen att det ska få bli. Har inte drömt om denna, har ingen "känsla" inom mig, som jag hade med Ärtan. (Ärtan var ju en Elvis, såg honom i dröm, både jag och maken var helt säkra på att det växte en Elvis därinne). Men hittills kan jag inte... "känna" Krypet. Får ingen inre bild, ingen kontakt liksom. Svårt att förklara filosofiska känslor sådär men... tja. Är det meningen att det ska bli en bebis så blir det.
Hostan är bättre, febern hålls i schack med panodil. Kör en maskin tvätt i badrummet, nåja, halv, får ju inte lyfta tungt så jag kan inte köra stortvätt i tvättstugan - vilket behövs. Hela badrummet är fullt av smutstvätt, baah. Skulle ha tvättat härom veckan när maken blev sjuk - och orkade då inte själv hjälpa till (annars brukar han sköta stortvätten, jag hänger på tork, han tumlar och tvättar i tvättstugan). Solen skiner därute så när han gått ett varv med snabeldraken ska det bli solskenspromenad i skogen innan han åker till sin pappas grav.
Idag är det ett år sedan hans lilla pappa gick bort. :-( Så rasande snabbt det senaste året har försvunnit... Liv och död. Två döda foster, en död svärfar och en död gudfar (min). Kan det inte få bli lite liv nu? Nytt liv, som får fortsätta leva?
Blev inte direkt något promenerande med kameran igår. Åkte till mamma och pappa i Eskilstuna en sväng istället, minste bror var där också, så det var trevligt och social eftermiddag. Började såklart blöda lite igen men det tror jag beror på att jag inte tog panodil på hela förmiddagen och att jag satt och gick hela eftermiddagen, så trycket ökade på ådrorna igen. När jag mumsar 6-8 panodil om dagen och vilat någon timme mitt på dagen har jag knappt blött. Efter två omgångar panodil (vid 15 och 20-tiden) slutade jag blöda igen, Sedan låg vi i soffan och kollade på film när vi kom hem och ja, idag mår jag bättre.
Idag är det 8+0. Känns läskigt. Faktiskt. Tre veckor från nu stannade hjärtat hos Ärtan i februari. Ska Krypet gå samma öde till mötes eller kommer det få bli en bebis? Har ju koll på torsdag, så otroligt nervös! Efter felmedicineringen har ju känslan av defekt bebis ökat, om man säger som så. Att den här inte är meningen att det ska få bli. Har inte drömt om denna, har ingen "känsla" inom mig, som jag hade med Ärtan. (Ärtan var ju en Elvis, såg honom i dröm, både jag och maken var helt säkra på att det växte en Elvis därinne). Men hittills kan jag inte... "känna" Krypet. Får ingen inre bild, ingen kontakt liksom. Svårt att förklara filosofiska känslor sådär men... tja. Är det meningen att det ska bli en bebis så blir det.
Hostan är bättre, febern hålls i schack med panodil. Kör en maskin tvätt i badrummet, nåja, halv, får ju inte lyfta tungt så jag kan inte köra stortvätt i tvättstugan - vilket behövs. Hela badrummet är fullt av smutstvätt, baah. Skulle ha tvättat härom veckan när maken blev sjuk - och orkade då inte själv hjälpa till (annars brukar han sköta stortvätten, jag hänger på tork, han tumlar och tvättar i tvättstugan). Solen skiner därute så när han gått ett varv med snabeldraken ska det bli solskenspromenad i skogen innan han åker till sin pappas grav.
Idag är det ett år sedan hans lilla pappa gick bort. :-( Så rasande snabbt det senaste året har försvunnit... Liv och död. Två döda foster, en död svärfar och en död gudfar (min). Kan det inte få bli lite liv nu? Nytt liv, som får fortsätta leva?
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.