Liten budda
AST · 2009-09-09 · 456 visningar
I egenskap av gamling och därmed producent av små barn var jag på ultraljud igår. Själv känner jag ingen oro åt det hållet. I våra respektive släkter är ungarna rent ut sagt skitstora. Trots icke-överviktiga mammor. Jag vägde fem kilo (mamma gick upp sju) och min man vägde sex.
Läkaren såg lättad ut och sa:
- Ja, det här är inget litet barn det.
2, 2 kg vägde han mot förväntat 1,7. Och en tydligt synbar fettdepå runt magen. Och sitt huvud uppkört rätt i revbenen. Undrar på att det gör ont som fan.
Jag förstår ju att det här är bra, men jag oroar mig helvetiskt. Jag orkar inte vara förstföderska, 40 och få en unge på över fem kilo.
Läkaren verkade inte ta mig på allvar. Lite som att jag överdrev vår bakgrund (och i o försig: vad är de rimliga oddsen för att två människor med sånna gener träffas och förökar sig!?).
Jag får väl försöka kräva ett ultraljud till om ett par veckor.
Fast jag kan ändå inte sluta skratta - vilken liten parasit. Hahaha.
Läkaren såg lättad ut och sa:
- Ja, det här är inget litet barn det.
2, 2 kg vägde han mot förväntat 1,7. Och en tydligt synbar fettdepå runt magen. Och sitt huvud uppkört rätt i revbenen. Undrar på att det gör ont som fan.
Jag förstår ju att det här är bra, men jag oroar mig helvetiskt. Jag orkar inte vara förstföderska, 40 och få en unge på över fem kilo.
Läkaren verkade inte ta mig på allvar. Lite som att jag överdrev vår bakgrund (och i o försig: vad är de rimliga oddsen för att två människor med sånna gener träffas och förökar sig!?).
Jag får väl försöka kräva ett ultraljud till om ett par veckor.
Fast jag kan ändå inte sluta skratta - vilken liten parasit. Hahaha.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.