Liten blir stor

Igår morse och hela dagen framåt övade Andreas på att gå helt själv, utan hejjarop från mig och hans pappa. Vi satt inte ens på golvet så han kunde gå mellan oss. Jag är så himla stolt över honom. Han har inte alls visat intresse på att gå själv innan, han har varit himla nöjd med att hålla oss i händerna när han vill gå. Igår var det övning hela dagen. Han gick fram och tillbaka mellan tv-bänken och vardagsrumsbordet. Han gick och gick, som mest räknade jag till 10 stadiga steg. Han börjar bli stor nu min son. Jag har dock väldigt svårt att inse att hans 1 årsdag närmar sig med stormsteg. Hur har det kunnat gå så fort?

Han blir snart ett och jag är gravid igen. Livet är bra underbart!