Lite tungt

Hur mycket jag än biter ihop för att hålla humöret kommer det över mig då och då. Idag på morgonen har jag ringt och avbokat KUB och rutin UL, och blivit uppringd av sjukhuset inför skrapningsoperationen på onsdag. Därefter blev det ju till och maila chefen och säga att jag inte kommer in många timmar den här veckan. Det är då det kommer över en. När man sitter ensam i sängen med laptop och telefon. Då går det plötsligt inte att känna "det var kanske lika bra" eller "bättre lycka nästa gång". Då gråter jag istället.

Idag ska jag in på provtagning igen, och EKG inför operationen. Och imorgon ska jag träffa narkosläkaren. Att sitta på sjukhuset och vänta på drop-in tider är inte så himla roligt och tar större delen av dagen i anspråk. Morgondagens tid med narkosläkaren är åtminstone en fast tid. Och på onsdag gäller det. Pigg, utvilad, fastande och så sövning och borttagning av vår döda bebis. :-( Eftersom det här sjukhuset kör med narkos och inte lokalbedövning (som det stod på vårdguiden) lär jag få stanna på sjukhuset hela dagen. Usch. På torsdag lär jag säkert blöda som en stucken gris, ha feber och må pest. Jag vet hur min kropp blir. Har uselt läkkött.

Ont i magen av ångest just nu. Men det går väl över. Ska försöka samla ork och fortsätta dagens tråksysslor. Ringa barnmorskan och avboka alla tider står näst på tur. Tjohej.