Lite overkligt

Det känns fortfarande overkligt, tänk att jag är gravid igen. Det är konstigt, men jag har nästan glömt hur det var sist. Iallafall känns det väldigt länge sen.

Kanske är det för att man med barn lever i nuet och framåt, det blir väldigt lite tid att tänka tillbaka. Men det är nog bra att göra det ibland. Som tur var fick jag en skrivbok av min bästis när jag väntade Elias, så jag har skrivit under hela förra graviditeten, och skriver fortfarande om Elias.

Det är också något som är annorlunda, den gången hade jag vid det här laget redan börjat skriva, och hade mer känslor kring "fröet" som jag kallade livet i magen, jag bad att fröet skulle stanna kvar. Nu känns det mer som att det är lite tidigt att börja skriva, som att jag hinner med det sen, och att det är efter v.12 som jag kan börja ta det här på allvar. Undrar varför det känns så? Kanske igen att jag måste fokusera mer på vardagen nu, och inte hinner känna efter lika mycket?

Men jag är glad, och det känns jättehäftigt. Men mer som en tanke, eftersom jag inte känner av något alls i kroppen ännu. Lite tröttare än vanligt kanske, men inget jag skulle reagerat på om jag inte visste.