Lite less...

Börjar vara lagomt less på att vara ensam hemma med våran lilla son jämt nu... Är glad för att sonen är så snäll och lugn, annars hade jag nog inte orkat med det här... sambon har de senaste veckorna varit borta och jobbat varje dag, helg som vecka och varit borta från någongång mellan 4 och 7 på mornarna till tidigast 16-17 och senast runt 21 typ... så jag hinner i princip säga hej till honom innan vi ska sova känns det som...Han är egen företagare inom lastbilsbranschen och har mycket att göra, och de är på väg att överta 3 bilar till nu... Så jag förstår ju att det är mycket att göra, men jag blir knäpp av att aldrig få träffa honom... och jag är så trött på att bli besviken varenda jävla dag över att han när jag tror att han har kommit hem för att bli hemma bli tvungen att iväg och fixa en liten grej till som ska gå fort (en som gärna kan ta minst 2 timmar)... har gråtit mig till sömns de senaste 4 dagarna för att jag känner mig så besviken och ledsen på honom och hans familj (familjeföretag)...

Idag skulle han iväg för att hämta hem ena bilen...har varit borta 2 och en halv timme nu, för han var tvungen att städa undan i verkstaden också, fick jag reda på då jag efter en timme skickade och frågade om han kom hem snart...

Blir så besviken bara... och känner mig taskig för att jag blir sur...

Usch, kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite... Jag älskar ju honom trots allt otroligt mycket, men är nog lite extra känslig också nu, bara 5 veckor efter att vår son föddes...