lite lätt upprörd!

Förra helgen var vi hemma hos svärföräldrarna och firade makens födelsedag. Vi hade med oss några överaskningar till hans släkt. Bland annat att han har klarat körkortet, men framför allt att vi ska ha barn.

Han mormor reagerade med att säga att det var bäst för mig att jag höll igen så att barnet kommer den 11/6 som h*n är beräknad till. Den enda anledningen till detta är att hennes bror fyller år den dagen. Men alla vet att ett barn kommer när h*n är redo för det.

Det känns som om jag bär ansvaret för att hans familjen ska kunna acceptera vårt lilla barn när den nu väljer att komma. Det känns jätte stressande nu och jag oroar mig för hur framtiden kommer att bli.

Min make säger att hon inte menar något med det. Men hon sa det med sånt allvar och så många gånger, att jag tog illa vid mig. Om det nu var så att hon inte menade något med det hade hon väl bara sagt det en gång? tänker jag...

men jag vet inte känner mig så uppgiven och upprörd.

Jag hoppas att hon inte upprepar det till Jul när vi träffas nästa gång. Då vet jag inte vad jag gör.