Lite av varje.
Animea · 2012-02-17 · 392 visningar
E så trött på kryckorna, å d har bara gått två dar sen jag fick dom..:( Tur jag bara ska gå en vecka me dom. Men mitt högerknä värker som fan bara av d lilla jag går här hemma, har kryckorna pga av hälsporre på vä häl...Men bara hålla tummarna att d ska bli bra, för d e ju mindre kul när varje steg man tar på en dag är en pina..:( Synd att min sambo skulle åka bort i jobbet just precis nu..men han kommer antagligen hem ikväll..:)
D har ju varit upp å ner mellan oss sen jag bestämde mej för att behålla bebis, å han hotade me att flytta om jag inte gjorde abort osv. Till slut sa jag att antingen går vi å pratar me en kurator tillsammans å försöker att få d å fungera mellan oss, annars kan han flytta me en gång. Hansvarade att han skulle tänka på saken. Nu verkar d iaf som om han kan tänka sej att följa me till kuratorn, å d ger mej hopp om framtiden. Min önskan e inte att vi ska gå skilda vägar, men ha d som vi har d nu e ohållbart, ingen av oss mår bra utav d. Innan har d bara varit blankt nej till att vi ska prata me nån, d e under hans värdighet å bla bla bla...Men att han ska följa me mej måste ju betyda att han oxå vill innerst inne att d ska bli bra mellan oss. Jag har tvivlat på d å undrat om han ångrar att han skilde sej från sin fru för att flytta hit osv, men då betyder visst d vi har nåt iaf..:) Man kan ju inte bara ge upp utan att ha gjort allt för att försöka..
Va på bio igår me Iggy..i ett svagt ögonblick lovade jag att vi skulle gå på Sena Banan inuti Seanfrika. Men gud va jag ångrade d på vägen dit...hade nästan ångest inför att sitta å kolla på sean banan i nästan två timmar... Men, d tar emot attsäga, måste erkänna att den inte va så hemsk som jag hade förväntat mej...ok, den va t.o.m liiite bra.. Iggy tyckte ju såklart den va kanon, så d va ju lyckat..:)
Idag åker Iggy till sin pappa över helgen..saknar honom redan...han bor ju hos min mamma, men vi bor nära varandra å jag träffar honom så gott som varje dag, ibland sover han här oxå. Nu har d ju vart lov i veskan å jag har träffat honom rätt mycket,,d e kul..:) Han e ju så underbart go! <3 Men bara vetskapen att jag inte kan gå hem till honom när som gör att saknaden blir så himla mycket påtagligare. Jag älskar honom av hela mitt väsen, fast jag betett mej som jag gjort...I vissas ögon har jag valt bort honom, men d e å förenkla d till tusen. Men ag kan själv inte förstå hur jag kan ha "pundat bort" mitt eget barn, så hur ska jag kunna förklara för nån annan å hur ska nån som inte vart i samma sits kunna förstå? Iggy å jag har pratat mycket om d här i veckan å till slut sa han att han förlåter både mej å sin pappa för att vi knarkat å att han har en perfekt familj..:) Å jag e evigt tacksam mot min mamma som har låtit honom bo hos henne. Hade han hamnat hos någon utomstående hade vi nog inte haft kontakt idag, å den tanken står jag bara inte ut me... Nää, jättefint väder ute å en allmänt bra dag idag, så jag ska inte sitta här å deppa ihop över gammal skit som jag inte kan ändra på...Istället ska jag göra nåt vettigt av dagen..( vilket blir svårt när man e typ handikappad..) Men många kramar til alla där ute, hoppas ni mår bra!
D har ju varit upp å ner mellan oss sen jag bestämde mej för att behålla bebis, å han hotade me att flytta om jag inte gjorde abort osv. Till slut sa jag att antingen går vi å pratar me en kurator tillsammans å försöker att få d å fungera mellan oss, annars kan han flytta me en gång. Hansvarade att han skulle tänka på saken. Nu verkar d iaf som om han kan tänka sej att följa me till kuratorn, å d ger mej hopp om framtiden. Min önskan e inte att vi ska gå skilda vägar, men ha d som vi har d nu e ohållbart, ingen av oss mår bra utav d. Innan har d bara varit blankt nej till att vi ska prata me nån, d e under hans värdighet å bla bla bla...Men att han ska följa me mej måste ju betyda att han oxå vill innerst inne att d ska bli bra mellan oss. Jag har tvivlat på d å undrat om han ångrar att han skilde sej från sin fru för att flytta hit osv, men då betyder visst d vi har nåt iaf..:) Man kan ju inte bara ge upp utan att ha gjort allt för att försöka..
Va på bio igår me Iggy..i ett svagt ögonblick lovade jag att vi skulle gå på Sena Banan inuti Seanfrika. Men gud va jag ångrade d på vägen dit...hade nästan ångest inför att sitta å kolla på sean banan i nästan två timmar... Men, d tar emot attsäga, måste erkänna att den inte va så hemsk som jag hade förväntat mej...ok, den va t.o.m liiite bra.. Iggy tyckte ju såklart den va kanon, så d va ju lyckat..:)
Idag åker Iggy till sin pappa över helgen..saknar honom redan...han bor ju hos min mamma, men vi bor nära varandra å jag träffar honom så gott som varje dag, ibland sover han här oxå. Nu har d ju vart lov i veskan å jag har träffat honom rätt mycket,,d e kul..:) Han e ju så underbart go! <3 Men bara vetskapen att jag inte kan gå hem till honom när som gör att saknaden blir så himla mycket påtagligare. Jag älskar honom av hela mitt väsen, fast jag betett mej som jag gjort...I vissas ögon har jag valt bort honom, men d e å förenkla d till tusen. Men ag kan själv inte förstå hur jag kan ha "pundat bort" mitt eget barn, så hur ska jag kunna förklara för nån annan å hur ska nån som inte vart i samma sits kunna förstå? Iggy å jag har pratat mycket om d här i veckan å till slut sa han att han förlåter både mej å sin pappa för att vi knarkat å att han har en perfekt familj..:) Å jag e evigt tacksam mot min mamma som har låtit honom bo hos henne. Hade han hamnat hos någon utomstående hade vi nog inte haft kontakt idag, å den tanken står jag bara inte ut me... Nää, jättefint väder ute å en allmänt bra dag idag, så jag ska inte sitta här å deppa ihop över gammal skit som jag inte kan ändra på...Istället ska jag göra nåt vettigt av dagen..( vilket blir svårt när man e typ handikappad..) Men många kramar til alla där ute, hoppas ni mår bra!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.