Lilla älsklingen
Maddox · 2012-08-30 · 513 visningar
Ibland önskar jag att jag kunde stanna tiden, så jag får ha en liten bebis lite längre. Eller, liten och liten. Tösen är ju stor numera. Folk har trott hon varit minst ett år sedan hon var 6, 7 månader och nu är hon 9 månader - snart ett år!
Ja, vad kan jag säga. Spädbarnstiden var h-e-m-s-k, säkert får man inte säga så men jag vägrar ljuga. Den var hemsk. Skrik, skrik, skrik och jag var alldeles slut. Tiden gick så långsamt för att sedan bara spurta iväg.
Tänk det, 21 november 2011 blev jag mamma till härligaste och vackraste ungen jag någonsin sett. Förlossningen var en "WOW" upplevelse som jag kunde ha gjort om direkt ungen var född.
Redan från början var lilla ungen stark, envis och hade ett hett temperament. Ofta fick vi höra "OJ vad hon är stark i nacken!" - ungen tyckte om lampor redan när hon var en vecka gammal och brukade titta rakt upp på lampor, i flera minuter kunde hon vara upprätt i famnen med huvudet lite lutat bakåt och ändå hålla upp det själv(vi hade ändå alltid handen som lite stöd, tills hon var 2 - 3 månader).
Mycket hände redan när hon var en vecka gammal, hon följde bra med och kunde se från ena sidan av ett rum till andra sidan. Hon kunde fästa blicken bra redan då.
Matglad har hon alltid varit, jag kunde amma över en timme och hon åt hela tiden men jag själv hade varken tid att äta eller dricka och jag hann inte sova heller så det blev att börja ge ersättning när ungen var 3 veckor gammal och plötsligt fick vi en unge som sov nästan hela nätterna istället för en som skrek hela nätterna - det var en WOW upplevelse.
En månad gammal log hon första gången medvetet - mitt ibland allt skrik la hon av världens största smile åt mig.
Två månader började utvecklingen ta lite mer fart, hon började vända på sig och vid tre månader var hon jätteduktig på det och kunde både rygg-mage och mage-rygg, då började hon även greppa tag i saker och rotera på golvet. Vid fyra månaders ålder började hon sitta utan stöd och då ville hon oftast ligga på mage och försöka ta sig fram, hon började dra sig fram lite smått då för att vara jätteduktig på det vid fem månader ålder. Vid
7 månader ålder lärde hon sig att krypa, stiga upp med stöd och stå med stöd. När hon var 8 månader fick hon sina två första tänder och hade redan varit på resa två gånger, en gång till Sverige och en gång till Åland. Då kunde hon oxå stå några sekunder utan stöd och det kan hon ännu vid 9 månaders ålder, hon blir bara modigare för var dag och balansen blir bättre.
Lillungen älskar musik och att dansa, Nationalteatern - Rövarkungens ö är en favoritlåt men när jag var gravid sparkade hon alltid i takt med Lady Gaga - Judas.
Lilla Adela är så härlig, nyfiken, envis och hett temperament. Hon har börjat bli lite blyg nu, det har hon aldrig varit förr men det ska ju komma någon gång det oxå :) hon leker bäst med lite äldre barn, hon förstår sig inte på "småungar" ;) min kusin har två barn och ungen tycker om äldre barnet, för han kan man leka med. Kusins yngre barn är född bara 5 dagar efter min unge men de har utvecklats helt olika så Adela vill inte "leka" med henne, hon behöver lite mer fart och våldsammare lekar så att säga.
Hon delar så gärna med sig, nappen ger hon åt både hunden, katten, sambon och mig. Likaså med alla andra saker, utom kattmat - det ger hon bara åt hunden ;) hår älskar hon, sambons brors flickväns hår är dock bäst, tjockt, mörkt och lent - ungen drar och drar och skrattar.
Att klappa djur är spännande, hon är så söt när hon kryper försiktigt till katten och försiktigt känner hon på honom medan hon håller andan och skiner sedan upp som en sol när hon tar bort handen från honom.
För att hon ska kunna äta måste hunden vara med och slicka hennes fingrar med jämna mellanrum.
Åh, härliga unge! Älskar henne mest av allt - vi klarade alla fördomar och allt "gör abort" och vi får nu fortsätta följa med vår älskade unges resa till en stor och självständig ung dam. Härliga, härliga unge.
Önskar det fanns ord att beskriva min kärlek till henne! Jag kan inte tro att man kan älska någon så mycket. Att få pussa på hennes härliga, babylena och mjuka, runda kinder. Få borsta hennes härliga hår och när hon tittar på mig med de där härligt blåa ögonen. När hon ler med hela ansiktet och ser hur lycklig hon är - då mår jag som bäst. Önskar jag kunde beskriva hur jag älskar henne, men det går inte.
Kan inte tro att jag skulle kunna älska någon annan lika mycket, kan inte tro att föräldrar faktiskt älskar sina barn så mycket. Och föräldrar med fler barn, HUR räcker kärleken egentligen till alla barnen?
Åh, älskade Adela - jag kommer alltid, alltid, alltid att älska dig <3
Ja, vad kan jag säga. Spädbarnstiden var h-e-m-s-k, säkert får man inte säga så men jag vägrar ljuga. Den var hemsk. Skrik, skrik, skrik och jag var alldeles slut. Tiden gick så långsamt för att sedan bara spurta iväg.
Tänk det, 21 november 2011 blev jag mamma till härligaste och vackraste ungen jag någonsin sett. Förlossningen var en "WOW" upplevelse som jag kunde ha gjort om direkt ungen var född.
Redan från början var lilla ungen stark, envis och hade ett hett temperament. Ofta fick vi höra "OJ vad hon är stark i nacken!" - ungen tyckte om lampor redan när hon var en vecka gammal och brukade titta rakt upp på lampor, i flera minuter kunde hon vara upprätt i famnen med huvudet lite lutat bakåt och ändå hålla upp det själv(vi hade ändå alltid handen som lite stöd, tills hon var 2 - 3 månader).
Mycket hände redan när hon var en vecka gammal, hon följde bra med och kunde se från ena sidan av ett rum till andra sidan. Hon kunde fästa blicken bra redan då.
Matglad har hon alltid varit, jag kunde amma över en timme och hon åt hela tiden men jag själv hade varken tid att äta eller dricka och jag hann inte sova heller så det blev att börja ge ersättning när ungen var 3 veckor gammal och plötsligt fick vi en unge som sov nästan hela nätterna istället för en som skrek hela nätterna - det var en WOW upplevelse.
En månad gammal log hon första gången medvetet - mitt ibland allt skrik la hon av världens största smile åt mig.
Två månader började utvecklingen ta lite mer fart, hon började vända på sig och vid tre månader var hon jätteduktig på det och kunde både rygg-mage och mage-rygg, då började hon även greppa tag i saker och rotera på golvet. Vid fyra månaders ålder började hon sitta utan stöd och då ville hon oftast ligga på mage och försöka ta sig fram, hon började dra sig fram lite smått då för att vara jätteduktig på det vid fem månader ålder. Vid
7 månader ålder lärde hon sig att krypa, stiga upp med stöd och stå med stöd. När hon var 8 månader fick hon sina två första tänder och hade redan varit på resa två gånger, en gång till Sverige och en gång till Åland. Då kunde hon oxå stå några sekunder utan stöd och det kan hon ännu vid 9 månaders ålder, hon blir bara modigare för var dag och balansen blir bättre.
Lillungen älskar musik och att dansa, Nationalteatern - Rövarkungens ö är en favoritlåt men när jag var gravid sparkade hon alltid i takt med Lady Gaga - Judas.
Lilla Adela är så härlig, nyfiken, envis och hett temperament. Hon har börjat bli lite blyg nu, det har hon aldrig varit förr men det ska ju komma någon gång det oxå :) hon leker bäst med lite äldre barn, hon förstår sig inte på "småungar" ;) min kusin har två barn och ungen tycker om äldre barnet, för han kan man leka med. Kusins yngre barn är född bara 5 dagar efter min unge men de har utvecklats helt olika så Adela vill inte "leka" med henne, hon behöver lite mer fart och våldsammare lekar så att säga.
Hon delar så gärna med sig, nappen ger hon åt både hunden, katten, sambon och mig. Likaså med alla andra saker, utom kattmat - det ger hon bara åt hunden ;) hår älskar hon, sambons brors flickväns hår är dock bäst, tjockt, mörkt och lent - ungen drar och drar och skrattar.
Att klappa djur är spännande, hon är så söt när hon kryper försiktigt till katten och försiktigt känner hon på honom medan hon håller andan och skiner sedan upp som en sol när hon tar bort handen från honom.
För att hon ska kunna äta måste hunden vara med och slicka hennes fingrar med jämna mellanrum.
Åh, härliga unge! Älskar henne mest av allt - vi klarade alla fördomar och allt "gör abort" och vi får nu fortsätta följa med vår älskade unges resa till en stor och självständig ung dam. Härliga, härliga unge.
Önskar det fanns ord att beskriva min kärlek till henne! Jag kan inte tro att man kan älska någon så mycket. Att få pussa på hennes härliga, babylena och mjuka, runda kinder. Få borsta hennes härliga hår och när hon tittar på mig med de där härligt blåa ögonen. När hon ler med hela ansiktet och ser hur lycklig hon är - då mår jag som bäst. Önskar jag kunde beskriva hur jag älskar henne, men det går inte.
Kan inte tro att jag skulle kunna älska någon annan lika mycket, kan inte tro att föräldrar faktiskt älskar sina barn så mycket. Och föräldrar med fler barn, HUR räcker kärleken egentligen till alla barnen?
Åh, älskade Adela - jag kommer alltid, alltid, alltid att älska dig <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.