Less!

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!! Är så less på allt! Less på jobbet och less på att det tar en eeeeeeeeeeeeevighet att få barn! Jag vill bara va hemma och gravid och mammaledig och... Ja...

Lipade igår kväll då jag såg första bilden på en kompis nyfödda. Hon var bara helt underbar!! Vi har följts åt i såå mycket senaste åren - som singlar i många år blev vi goda vänner och bodde i samma bostadsområde, var ute en del med andra vänner och gick ofta en runda tillsammans och avhandlade allt mellan himmel och jord. Sen träffade jag min sambo och flyttade ihop, han träffade sin tjej och flyttade ihop. Vi köpte hus, de köpte hus. Och sen var det slut på likheterna. För medans vi försökt och försökt och försökt har de nu fått sin fina lilla tjej! Har berättat om våra problem för honom, så han förstår att det är jobbigt. Och igår kunde jag inte sluta gråta.

Det känns verkligen ingenting den här gången. Har haft vrålömma bröst vid tidigare graviditeter, men nu känns det ingenting, inte ens lite :( Längtar ihjäl mej här! Less less less!