Ledsen!
jvsm · 2012-04-02 · 314 visningar
Nu är jag bara ledsen. Uppgiven och arg visserligen också. Men mest gråts det. Sitter en katt i mitt knä och försöker trösta mig men det känns bara... så uppgivet!
Gynläkaren från sjukhuset ringde mig nyss med besked. Det fanns inga fel på ärtan. Inga alls! Inga cellförändringar, fostret var normalt utvecklat osv. När ärtan dog sa alla "ja men det var säkert fel på det så bättre nu än senare". Det var alltså inget fel på fostret. Doktorn sa att de kunde inte komma med en logisk förklaring till varför fostret dött.
Så... då känns allt så där hopplöst igen. Och bittert. Bittert för att läkarna på vårdcentalen och barnmorskan som vanligt nonchalerade mina farhågor och medicinska besvär. Barnmorskan tyckte inte att +2 protein i urinen behövdes utredas - trots att jag hade feber i flera veckor, influensa m.m - och trots att jag tidigare haft njurbäckeninflammation - så svår att jag fick tillbringa en jul på akademiska sjukhuset med antibiotikadropp. Läkarna på vårdcentralen brukar lyssna lite här och där, utreda ett symptom i taget, vänta och avvakta ett par år osv osv hela tiden.
Jag var så rädd när jag var gravid. För just detta. Jag var så extremt noggrann med kosten, medicinerna, frågade läkare, gyn, mvc hela tiden om råd, för att det inte skulle bli fel. Och de viftade bort min oro. Och... så dog ärtan.
Vågar vi ens försöka mer nu? Jag har ju inga fler svar på varför jag är konstant sjuk. Inga alls. Det tog så många år att få till en enda graviditet och det fostret dog. Hur jag än vrider mig, vilka mediciner jag än försöker ta mot feberskoven, hostperioderna, magkatarren - kan jag inte sluta vara sjuk. Jag kan inte heller rå för att jag blir sjuk hela tiden . Och värre har det ju blivit de senaste åren, speciellt sedan svår lunginflammation hösten 2006. Utan svar på varför - och någon medicin eller operation eller gud vet vad - som gör det bättre - känns det lönlöst att försöka bli gravid igen. För förlora ytterligare ett friskt foster - det vill jag inte genomlida! :-(
Var det virus? var det bakterier? Var det toxoplasmagrunks (har ju katter, äter ju kött osv)? Var det något av alla bråck jag har i magen som på något vis hindrade blodtillförseln till fostret? Dålig syreupptagning? Någon vitaminbrist? Var det någon annan sjukdom som orsakade fostrets död?! Hur ska jag någonsin kunna få veta det om läkarna inte utreder ordentligt? :-(
Känns värre nu när jag vet att ärtan borde fått bli ett barn. Om den vuxit i en frisk kvinnas kropp istället för min. :-(
Gynläkaren från sjukhuset ringde mig nyss med besked. Det fanns inga fel på ärtan. Inga alls! Inga cellförändringar, fostret var normalt utvecklat osv. När ärtan dog sa alla "ja men det var säkert fel på det så bättre nu än senare". Det var alltså inget fel på fostret. Doktorn sa att de kunde inte komma med en logisk förklaring till varför fostret dött.
Så... då känns allt så där hopplöst igen. Och bittert. Bittert för att läkarna på vårdcentalen och barnmorskan som vanligt nonchalerade mina farhågor och medicinska besvär. Barnmorskan tyckte inte att +2 protein i urinen behövdes utredas - trots att jag hade feber i flera veckor, influensa m.m - och trots att jag tidigare haft njurbäckeninflammation - så svår att jag fick tillbringa en jul på akademiska sjukhuset med antibiotikadropp. Läkarna på vårdcentralen brukar lyssna lite här och där, utreda ett symptom i taget, vänta och avvakta ett par år osv osv hela tiden.
Jag var så rädd när jag var gravid. För just detta. Jag var så extremt noggrann med kosten, medicinerna, frågade läkare, gyn, mvc hela tiden om råd, för att det inte skulle bli fel. Och de viftade bort min oro. Och... så dog ärtan.
Vågar vi ens försöka mer nu? Jag har ju inga fler svar på varför jag är konstant sjuk. Inga alls. Det tog så många år att få till en enda graviditet och det fostret dog. Hur jag än vrider mig, vilka mediciner jag än försöker ta mot feberskoven, hostperioderna, magkatarren - kan jag inte sluta vara sjuk. Jag kan inte heller rå för att jag blir sjuk hela tiden . Och värre har det ju blivit de senaste åren, speciellt sedan svår lunginflammation hösten 2006. Utan svar på varför - och någon medicin eller operation eller gud vet vad - som gör det bättre - känns det lönlöst att försöka bli gravid igen. För förlora ytterligare ett friskt foster - det vill jag inte genomlida! :-(
Var det virus? var det bakterier? Var det toxoplasmagrunks (har ju katter, äter ju kött osv)? Var det något av alla bråck jag har i magen som på något vis hindrade blodtillförseln till fostret? Dålig syreupptagning? Någon vitaminbrist? Var det någon annan sjukdom som orsakade fostrets död?! Hur ska jag någonsin kunna få veta det om läkarna inte utreder ordentligt? :-(
Känns värre nu när jag vet att ärtan borde fått bli ett barn. Om den vuxit i en frisk kvinnas kropp istället för min. :-(
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.