ledsamt

Skulle ju åka upp till ume för att hälsa på farmor och farfar på söndag men vi får hälsa på bara farmor, mamma ringde i lördags och berättade att farfar gått bort. Jätteledsamt, men nu har det sjunkigt in och jag kan tänka att det kanske var bättre att jag får komma ihåg honom som han var. Han hade Alzheimers och hade inte känt igen mig och han hade definitivt inte vetat vem Simon är. Han brukade alltid säga att minnet är kort men intensivt, innan han glömde även det. Saknaden är stor men det känns ändå ok på nåt sätt. Han blev 87 år och hade tills för några veckor sen bott hemma så det känns också bra att han inte fick bo flera år på ett hem. Farmor var där när han dog, han hostade till och somnade in.

När jag var liten var jag alltid hos farfar, han var pensionär när jag föddes och då bodde vi i ume. Mamma och pappa läste båda två på högskolan och jobbade så han brukade hämta mig på dagis. Han berättade flera gånger när vi gick hem och jag pekade på alla hundbajsar "titta hundbajs" eller hur jag berättade för alla att "farfar har ont i benet" jag vet att han vet hur mycket jag tyckte om honom och att jag alltid var farfars bästa jänta.