Läs eller ej men jag måste få skriva

Då har jag "sovit" en natt sedan de hemska beskedet. De känns verkligen inte bättre. Jag har vaknat säkert 20 gånger på 8 timmar, och jag vaknade med tårar i ögongen. Jag vet inte hur jag ska gå vidare allting bara känns så hopplöst. Sen att jag aldrig kommer få veta när de hände, Jag kanske har gått i mer än 10 veckor och trott. De kommer ja aldrig få veta. Och när jag kände "sparkar" de var ju inte sparkar. Jag har ju berkligen haft symtomer och sen bara försvann allt igår. De går inte att fatta. Men jag är verkligen glad för att jag har mina vänner i detta läge. Men ändå. Vi som hade planerat allt framöver. Och då menar jag iprinsip allt. Vi hade beställt flera gratis paket från internet så nu kommer de snart komma paket på posten de kommer bli en ständig på minelse. Vi hade fixat alla grejer som säng bli stol allt utom vagn hade vi fixat så vi skulle ha. Visselligen skulle vi låna de av min bror men ändå. Vi hade funderat vilka ville ha som gudmor och gudfar. Allt känndes klart utom namn eftesom vi inte viste vad de skulle bli och ville inte veta de heller. Finns nog bara ett sätt att släppa detta på och de är om jag blir gravid igen tror jag.