Längtar..

Ett första dagboksinlägg här på blimamma.se. Tänkte att det kanske blir för mycket surr om bebis i min vanliga blogg, så jag tror jag kombinerar dessa två.

Idag går jag in i vecka 16. Funderar på hur man hela tiden längtar framåt. När man precis fick veta att man var gravid (i vårt fall vecka 4-5) längtade man bara tills det skulle bli någonstans runt vecka 12 då misfallschansen minskar drastiskt. Efter det längtade man tills man skulle sluta må illa, vilket skedde i slutet av vecka 13. Nu längtar man tills det verkligen börjar synas, och framförallt till ultraljud som lär bli i vecka 18 någon gång. Men det kanske är så när allting är så nytt och man hela tiden vill se att det händer saker. :)

Har läst att många har väldigt lätt för att gråta, och blir väldigt blödig etc, vilket jag ända fram tills igår inte hade märkt någonting av. Konstigt enligt mig då jag annars ju har så lätt till gråt. Men igår visade de en förlossning på tv, och då fanns det då ingen hejd på tårarna. Det känns inte alls länge kvar tills man själv kommer vara där. Allting känns bara så himla spännande! :)