Längtan och Nervositet!

Det börjar kännas att det inte är så lång tid kvar och vissa timmar på dygnet är jag så himla nervös så jag inte vet var jag skall ta vägen. Alla tankar kommer och går, kommer jag klara det här? Osv osv..

Jag har ju ingen anledning till att tro att jag inte skulle klara det här, min kropp är ju skapt för det här. Samtdigt längtar jag så himla mycket tills vi äntligen får titta på vilden i min mage, den kommer att vara det vackraste vi någonsin beskådat. Precis som tårarna rann på rul, jag var så himla nervös med flashbacks från förra gången jag var i falun på rul när det var tomt i magen.. Tur att bm var förstående och hade läst min journal innan, så hon såg min rädsla och att jag skakade med tårfyllda ögon.. Hon visade oss genast knoddi i magen och berättade att den var perfekt, mina tårar sprutade verkjigen ur mina ögon medan jag tittade på vårat barn som levde rövare i min mage. <3

Det känns att man har hormoner i kroppen, när alla dessa gamla känslor från ett par år kommer tillbaka och allt spelas upp igen..

Men det är min tur nu, eller hur? :)