Längtan gör nästan ont...

Fan vad jag längtar! Tills det är dags. Ja, på ett sätt kanske jag inte längtar efter smärtan och det faktum att det stöd jag skulle vilja ha inne i rummet inte kommer att vara där, men det ordnar sig ju sedan när man kommer hem.
Inte längtar jag heller för att det är tungt och att jag har så ont överallt, utan bara efter lillan. Att få vakna mitt i natten och byta blöjor, att få sniffa henne, kolla in i hennes ögon medan hon ammar, att få sjunga henne till sömns...
Jag längtar så mycket att jag får tårar i ögonen varje gång jag ens tänker på det. Kanske är det bara hormonerna i min kropp som spökar med mig, men fan, det är så starkt att jag nästan kräks.
Jag hoppas att det är dags snart. Fast det brukar ju visst vara så att när man längtar som mest efter något så brukar det ta längst tid.

"Den som väntar på något gott väntar oftast alldeles för länge...!"

I kväll ska jag laga något nytt till mig och älsklingen. Från scratch ska jag göra laxhamburgare och pommes. Ska bli riktigt kul faktiskt. Pommesen verkar inte så svår utan det är väl mest det att det ska smaka också.
Så får jag dessutom något att koncentrera mig på en liten stund istället för att bli helt galen över att ungen inte kommer att komma på ett tag!

Längtar, längtar, längtar...
Jag, en skit i rymden som längtar...

//M...efter att lillan äntligen ska komma...