Längtan börjar ta fart

Min längtan efter den lilla växer sakta men säkert. Det gör mig inget att det är långt kvar till juni men det glädjer mig att jag börjar längta mer och mer. Däremot var det skönt att inte längta, då gjorde det inget stt tiden går långsamt. Dubbelt, jag vet. Men jag vet att denna unge kommer vara världens finaste, precis som vår älskade L är! Och jag erkände dessutom för min fästman något som varit lite jobbigt för mig. Att jag älskar L så mycket mer nu är när hon var nyfödd. Jag förstod mig aldrig på folk som svävade på rosa moln och valium när de nyss fått barn. Jag älskade henne inte så mycket, det tog tid för mig och det är så skönt att A stödjer och stödde mig i det då. Som han sa: "Hon växer, och likaså gör kärleken". Det stämmer in bra på vår första tid, nu är hon två i januari och det bästa mitt liv! Älskade UNGE!!!