Längtan... :(
Angelus · 2013-03-23 · 236 visningar
Så många tankar, så många känslor...
Allt går som i en berg-o-dal-bana. Man pratar med någon och allt känns som att det kommer gå jätte bra allting och man blir lite i hemlighet så lycklig och står jag framför spegeln så kanske jag nästan se hur jag skulle kunna se ut om några månader.
Men så kommer något upp, något kommer emellan eller något sägs som gör att man blir osäker, tänk om det inte tar sig första gången, eller andra, eller tredje...
Jag vet ju sedan tidigare att jag har ruskigt lätt för att bli med barn, det har alla kvinnor o min släkt, men nu är det ju ett tag sen jag var gravid, tänk om något hände med min kropp efter det missfallet, något som inte läkarna sett, kanske jag inte kan bli med barn längre?! J*vla hjärnspöken...
Vi har ju kontakt med flera donatorer nu, och det är jätte positivt men så är ju det jobbiga att välja mellan dom, det känns nästan lite som att beställa något från en katalog, eller som att läsa kontakt annonser... Han måste ha en specifik hårfärg, ögonfärg, gärna vara lång eller i alla fall ha långa men i släkten. Det känns så konstigt... Vart hittar man "kopian" av min man, han som har ett ganska speciellt utseende, det finns ju liksom bara en av honom.
Gud vad konstigt detta låter, men jag måste bara skriva av mig lite, innan jag spricker!!
Förhoppningarna är stora, men jag är ju samtidigt fullt medveten om att om det inte funkar nu så kommer världen att rasa samman lite till.
Den längtan vi känner är oerhörd, och till det så hör ju alla oros känslor med...
Det är tungt för både mig och min man, det tär på oss, vi har blivit besvikna så många gånger förut sen vi började försöka få barn, så nu efter 5 år så blir man nästan arg på sig själv för att man ens vågar hoppas på att det ska gå vägen....
Allt går som i en berg-o-dal-bana. Man pratar med någon och allt känns som att det kommer gå jätte bra allting och man blir lite i hemlighet så lycklig och står jag framför spegeln så kanske jag nästan se hur jag skulle kunna se ut om några månader.
Men så kommer något upp, något kommer emellan eller något sägs som gör att man blir osäker, tänk om det inte tar sig första gången, eller andra, eller tredje...
Jag vet ju sedan tidigare att jag har ruskigt lätt för att bli med barn, det har alla kvinnor o min släkt, men nu är det ju ett tag sen jag var gravid, tänk om något hände med min kropp efter det missfallet, något som inte läkarna sett, kanske jag inte kan bli med barn längre?! J*vla hjärnspöken...
Vi har ju kontakt med flera donatorer nu, och det är jätte positivt men så är ju det jobbiga att välja mellan dom, det känns nästan lite som att beställa något från en katalog, eller som att läsa kontakt annonser... Han måste ha en specifik hårfärg, ögonfärg, gärna vara lång eller i alla fall ha långa men i släkten. Det känns så konstigt... Vart hittar man "kopian" av min man, han som har ett ganska speciellt utseende, det finns ju liksom bara en av honom.
Gud vad konstigt detta låter, men jag måste bara skriva av mig lite, innan jag spricker!!
Förhoppningarna är stora, men jag är ju samtidigt fullt medveten om att om det inte funkar nu så kommer världen att rasa samman lite till.
Den längtan vi känner är oerhörd, och till det så hör ju alla oros känslor med...
Det är tungt för både mig och min man, det tär på oss, vi har blivit besvikna så många gånger förut sen vi började försöka få barn, så nu efter 5 år så blir man nästan arg på sig själv för att man ens vågar hoppas på att det ska gå vägen....
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.