lämnad som höggravid ...
Junimamma · 2011-08-14 · 2 746 visningar
Tänkte berätta lite om min resa som höggravid,gift,husköp m.m..
Allt vände fort. Efter 1½ års försök att bli gravid så lyckades vi, vi var världens lyckligaste ( han hade 2 barn sedan tidigare LÄS med två olika mammor ). Vi var gifta och letatde efter hus. Vi hittade i dec -10 ett litet hus som passade oss,vi skulle rusta köket bara.
I april flyttade vi in,skrev kontrakt och rev ut köket.Köpte super fina tapeter till det kommande lilla barnet. I mitten av april vände allt.. var då i v 33.
Min värld rasade samman,han hade en ny, som han jobbat med i 1 år tid. Alla gick så fort, hann alltså bo i vårat ny köpta hus i ca 3 veckor innan helvete bröt ut.Jag som höggravid sov på en madrass på golvet hos min bästa vän,medans han var helt nykär och oberörd.Han var tvungen att tänka på sig själv sa han,där med att han inte brydde sig om nått, brydde sig inte om min familj såg honom med sin nya eller att jag dök upp "hemma" för att hämta något utan att dom var där..så mycket sjukt som hände, jag kan knappt förstå själv. En gång kom jag hem och skulle hämta något då hade han satt upp ett kedjelås på dörren,till mitt hus?! Och tro ni att det är svårt att få en lägenhet,trotts min situation kunde ingen hjälpa.. Så i slutet av maj fick jag låna min mormor och morfars lägenhet,då dom bor i stugan på sommarn. Jag hann sova 2 nätter där innan min älskade fina pojk kom, två veckor före beräknat! lucas,min prins.. som verkligen är värd varje jävla motgång. :) Men inte förens nu i augusti fick vi en lägenhet,så nu bor vi äntligen i eget med mina egna saker igen och bara njuter av tillvaron.
Men pappan är fortfarande för upptagen med sin nya familj. På sina 4 veckors semester träffa han sin son 4 gånger i ca 10 min medans nya sitter utanför i bilen. Har lagt alldeles för mkt energi på han nu, man ska inte behöva tjata eller övertala någon att träffa sitt barn.Det är hans förlust,lucas vet ju inte vem han är..
Och det sköna är att det finns inga känslor kvar där.. efter allt han gjort så är det väl inte så konstigt kanske. Men för mig känns det bra, då jag i början bröt ihop ofta.
Jag ska vara tacksam över min hjälpsamma familj och min finn vän jag fick bo hos en stund!
Ingen ska behöva gå igenom det här och allra minst som höggravid..
Jag älskar min son mest av allt, för mig var han så otroligt efterlängtad! - vi mot världen! <3
Allt vände fort. Efter 1½ års försök att bli gravid så lyckades vi, vi var världens lyckligaste ( han hade 2 barn sedan tidigare LÄS med två olika mammor ). Vi var gifta och letatde efter hus. Vi hittade i dec -10 ett litet hus som passade oss,vi skulle rusta köket bara.
I april flyttade vi in,skrev kontrakt och rev ut köket.Köpte super fina tapeter till det kommande lilla barnet. I mitten av april vände allt.. var då i v 33.
Min värld rasade samman,han hade en ny, som han jobbat med i 1 år tid. Alla gick så fort, hann alltså bo i vårat ny köpta hus i ca 3 veckor innan helvete bröt ut.Jag som höggravid sov på en madrass på golvet hos min bästa vän,medans han var helt nykär och oberörd.Han var tvungen att tänka på sig själv sa han,där med att han inte brydde sig om nått, brydde sig inte om min familj såg honom med sin nya eller att jag dök upp "hemma" för att hämta något utan att dom var där..så mycket sjukt som hände, jag kan knappt förstå själv. En gång kom jag hem och skulle hämta något då hade han satt upp ett kedjelås på dörren,till mitt hus?! Och tro ni att det är svårt att få en lägenhet,trotts min situation kunde ingen hjälpa.. Så i slutet av maj fick jag låna min mormor och morfars lägenhet,då dom bor i stugan på sommarn. Jag hann sova 2 nätter där innan min älskade fina pojk kom, två veckor före beräknat! lucas,min prins.. som verkligen är värd varje jävla motgång. :) Men inte förens nu i augusti fick vi en lägenhet,så nu bor vi äntligen i eget med mina egna saker igen och bara njuter av tillvaron.
Men pappan är fortfarande för upptagen med sin nya familj. På sina 4 veckors semester träffa han sin son 4 gånger i ca 10 min medans nya sitter utanför i bilen. Har lagt alldeles för mkt energi på han nu, man ska inte behöva tjata eller övertala någon att träffa sitt barn.Det är hans förlust,lucas vet ju inte vem han är..
Och det sköna är att det finns inga känslor kvar där.. efter allt han gjort så är det väl inte så konstigt kanske. Men för mig känns det bra, då jag i början bröt ihop ofta.
Jag ska vara tacksam över min hjälpsamma familj och min finn vän jag fick bo hos en stund!
Ingen ska behöva gå igenom det här och allra minst som höggravid..
Jag älskar min son mest av allt, för mig var han så otroligt efterlängtad! - vi mot världen! <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.