Kroppen
vangeleyev · 2011-06-03 · 866 visningar
Ibland undrar jag egentligen hur kroppen fungerar.. Ganska coolt vilka förändringar man går igenom när man är gravid, hur alla organen flyttar sig, att en människa får plats där inne i magen, att jag ska föda fram en ny människa till denna värld. Vilket ansvar egentligen =P
33 Dagar kvar nu till BF, känns som om tiden har gått för fort, alla sa att dessa 9 månader kommer gå jätte sakta, att tiden kommer stå stilla. Jag tycker verkligen tvärtom, känns fortfarande som igår jag fick veta att jag var gravid. Och även där är det ganska coolt hur kroppen kan berätta att något är annorlunda, min sambo jobbade, jag skulle gå ner om till jobbet, hade nyss ätit, stod en stund på jobbet och pratade, på vägen hem kände jag mig hungrig igen?! tänkte detta kan ju inte stämma, åt ju som en häst för ca 1 timme sedan, skulle ha min mens den dagen, när jag kom hem så satte jag mig i soffan tänkte, ja jag har ju inget annat o göra så varför inte pröva ta ett gravtest, hade köpt typ 10 st två månader inann för att ha hemma med tanke på att vi skulle försöka, ( men efter en månads försök så tänkte vi att vi skiter i o försöka, utan tar det som de kommer ) Så gick in o tog testet, la det på toan, gick ut o rökte och ringde min dåvarande bästa vän som bodde på gården brevid, och sa att jag nyss tog ett gravtest, mest för skoj skull och för att jag inte hade något o göra:P hon bara skrattade, så sa jag ringer jag helt hysterisk så är det positivt men vi båda tänkte i bakhuvudet att detta kommer ju ej vara positivt, en minut senare ringer jag henne o typ skriker i örat o frågar om jag får komma bort, för jag tycker att jag ser två starka sträck :P hon blev helt tyst och trodde jag skojade, men gick bort, rökte som en skorsten på vägen dit, och hon såg med två starka sträck =P Så tänkte jag att men kan ju faktiskt vara så att det är fel på det testet, så tog 7 till när jag kom hem =P alla visade lika starkt, så sa min kompis, men det måste ju vara positivt om det visar så starkt på kvällen. Så när min sambo kom hem, stod jag på balkongen och rökte, så bad jag honom gå in på toa och kolla, så komemr han ut och frgåar vad detta betyder så, sen blev han överlyclig och fick tårar i ögonen. vi bestämde oss för att åka dagen efter till apoteket, och köpa två olika märken, och ta det på morgonurinet. trodde min blåsa skulle sprängas =P köpte ett sånt som visar veckor, och ett vanligt, båda var positiva. Vilekn chock vi fick. Vi hade verkligen trott att babyverkstaden skulle ta minst några månader, och vi hade nyss fått en tvåa, så vi var inte alls beredda på det =p
Nu sitter jag är, 33 dagar kvar, och tänker undra om jag kommer gå över eller kommer hon innan? Alla säger att jag kommer gå över, att de kommer få sätta igång mig, vilket jag inte hoppas för vill inte födda slutet av juli. =P
Har börjat redan nu att tvätta alla babykläderna, packade skötväskan som vi ska ha med tll bb idag med och kokade nappar. Vet egentligen inte varför jag börjar nu, men vill kunna vila o inte behöva göra massa sånt de sista veckorna. Kanske inte är det smartaste men ändå.
kroppen har börjat kännas konstig, springer på toa flera ggr per dag vilket jag inte brukar göra. Så läser man massa historier om att det är så en förlossning startar, men känner inget annat, förutom ont i ryggen men kommer nog ingen bebis än, och det hoppasjag inte att det görheller, för ska skriva upp o köra upp föra andra gången nästa vecka. vilket jag hoppas på att det går bra. För vill verkligen ha det innan hon kommer.
Har börjat bli livrädd inför allt efter förlossningen, av någon anledning är jag inte ett dugg rädd för själva förlossningen, men allt efter, hur man mår, hur man känner sig, hur allt blir mellan mig och min sambo, hur vi blir som föräldrar, hur ont jag kommer ha, hur trötta vi kommer vara. hur mycket folk komemr vilja lägga sig i. Hur många fler vänner som vänder ryggen... Min värsta rädsla är att min sambo ska lämna mig för någon anledning, för att jag inte kan ge han sex tex eller kanske inet har samma närhet, att vi inte är beredda på hur mkt detta barn kanske kommer förändra hos oss. Men hur förberedder man sig egentligen?? Det är en svår fråga för mig.....
33 Dagar kvar nu till BF, känns som om tiden har gått för fort, alla sa att dessa 9 månader kommer gå jätte sakta, att tiden kommer stå stilla. Jag tycker verkligen tvärtom, känns fortfarande som igår jag fick veta att jag var gravid. Och även där är det ganska coolt hur kroppen kan berätta att något är annorlunda, min sambo jobbade, jag skulle gå ner om till jobbet, hade nyss ätit, stod en stund på jobbet och pratade, på vägen hem kände jag mig hungrig igen?! tänkte detta kan ju inte stämma, åt ju som en häst för ca 1 timme sedan, skulle ha min mens den dagen, när jag kom hem så satte jag mig i soffan tänkte, ja jag har ju inget annat o göra så varför inte pröva ta ett gravtest, hade köpt typ 10 st två månader inann för att ha hemma med tanke på att vi skulle försöka, ( men efter en månads försök så tänkte vi att vi skiter i o försöka, utan tar det som de kommer ) Så gick in o tog testet, la det på toan, gick ut o rökte och ringde min dåvarande bästa vän som bodde på gården brevid, och sa att jag nyss tog ett gravtest, mest för skoj skull och för att jag inte hade något o göra:P hon bara skrattade, så sa jag ringer jag helt hysterisk så är det positivt men vi båda tänkte i bakhuvudet att detta kommer ju ej vara positivt, en minut senare ringer jag henne o typ skriker i örat o frågar om jag får komma bort, för jag tycker att jag ser två starka sträck :P hon blev helt tyst och trodde jag skojade, men gick bort, rökte som en skorsten på vägen dit, och hon såg med två starka sträck =P Så tänkte jag att men kan ju faktiskt vara så att det är fel på det testet, så tog 7 till när jag kom hem =P alla visade lika starkt, så sa min kompis, men det måste ju vara positivt om det visar så starkt på kvällen. Så när min sambo kom hem, stod jag på balkongen och rökte, så bad jag honom gå in på toa och kolla, så komemr han ut och frgåar vad detta betyder så, sen blev han överlyclig och fick tårar i ögonen. vi bestämde oss för att åka dagen efter till apoteket, och köpa två olika märken, och ta det på morgonurinet. trodde min blåsa skulle sprängas =P köpte ett sånt som visar veckor, och ett vanligt, båda var positiva. Vilekn chock vi fick. Vi hade verkligen trott att babyverkstaden skulle ta minst några månader, och vi hade nyss fått en tvåa, så vi var inte alls beredda på det =p
Nu sitter jag är, 33 dagar kvar, och tänker undra om jag kommer gå över eller kommer hon innan? Alla säger att jag kommer gå över, att de kommer få sätta igång mig, vilket jag inte hoppas för vill inte födda slutet av juli. =P
Har börjat redan nu att tvätta alla babykläderna, packade skötväskan som vi ska ha med tll bb idag med och kokade nappar. Vet egentligen inte varför jag börjar nu, men vill kunna vila o inte behöva göra massa sånt de sista veckorna. Kanske inte är det smartaste men ändå.
kroppen har börjat kännas konstig, springer på toa flera ggr per dag vilket jag inte brukar göra. Så läser man massa historier om att det är så en förlossning startar, men känner inget annat, förutom ont i ryggen men kommer nog ingen bebis än, och det hoppasjag inte att det görheller, för ska skriva upp o köra upp föra andra gången nästa vecka. vilket jag hoppas på att det går bra. För vill verkligen ha det innan hon kommer.
Har börjat bli livrädd inför allt efter förlossningen, av någon anledning är jag inte ett dugg rädd för själva förlossningen, men allt efter, hur man mår, hur man känner sig, hur allt blir mellan mig och min sambo, hur vi blir som föräldrar, hur ont jag kommer ha, hur trötta vi kommer vara. hur mycket folk komemr vilja lägga sig i. Hur många fler vänner som vänder ryggen... Min värsta rädsla är att min sambo ska lämna mig för någon anledning, för att jag inte kan ge han sex tex eller kanske inet har samma närhet, att vi inte är beredda på hur mkt detta barn kanske kommer förändra hos oss. Men hur förberedder man sig egentligen?? Det är en svår fråga för mig.....
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.