kramp

Igår var det dags igen, valpkurs med föräldrarnas hund. Mamma var ledig så hon följde med. Hon fick även ta träningen, även fast hon inte ville. Inte min hund och om de nu är lediga så kan de väl passa på att träna hunden och inte stå på sidan om. Jag satte mig ner på huk för att klappa och lugna ner honom, helt plötsligt reser han sig upp och drar framåt,(mamma höll i kopplet) jag var inte beredd på detta. Spänner magmusklerna för att försöka hålla mig uppe, men ramla bakåt. När jag väl ska resa mig upp vägrar musklerna att hänga på. Fick kramper och blev sittandes på marken en stund innan jag kunde resa mig. Bara tre träningar kvar! Bara tre!! Jag har tappat intresset helt med hundar, något hände när min älskade rottistik Freja gick bort 4 dagar efter sin födelsedag (fyllde på Alla Hjärtans) för 4 år sen!

Igår kväll låg jag och pratade med pyret innan jag somnade. Vilken respons, började sparka som en tok därinne. Sista gången pyret sparkade kom det tre hårda i rad, rakt mot min hand, sen somnade jag med ett leende på läpparna. Igår var första gången på en vecka som det verkligen var full fart igen, kändes skönt!

När larmet ljöd imorse vände jag mig om för att stänga av det. Kände hur högra vaden började bli spänd, fan, fan,fan, sträckte ut foten fortare än kvickt och hindrade min första kramp under dessa 24 veckor! Jag har bara hört och läst om hur grymt ont det kan göra.

När jag började med ppiller när jag var 14 år så hade jag grymt mycket kramper, men tyckte väl inte att de var så djävulska att jag vaknade och skrek rakt ut, vilket jag hört många gravida kvinnor göra när krampen väl slår till!

Nu är det dags att ta tag i en ny arbetsvecka. Härligt!