Kommer att

Älta förlossningen i resten av mitt liv. Kommer alltid ha dåligt samvete för att min kropp inte behöll tjejerna hela tiden ut. Jag hade tillomed bestämt att vi inte skulle behöva vara kvar på förlossningen utan att vi skulle få åka hem va ju ändå 6,5 v kvar tills dom skulle ut. Allt va ju toppen på tul:et bara några timmar innan? Nä då kommer man till förlossningen blir undersökt öppen 4 cm o får veta att jag inte kommer få lämna förlossningen föräns bebisarna är ute o att dom ska försöka stoppa allt med dropp så länge det går iaf tills ja skulle gå in i v 34+0 kom in på onsdag o så sa dom senast måndag blir jag mamma( det hade jag ju inte räknat med ) tusen tankar i min hjärna jag va inte redo än. Jag hade ju inte ens börjat räkna ner än... Vattnet gick på natten till torsdagen bm sa att dom kommer komma idag eller i morgon men att jag skulle ställa mig in på att dom skulle komma senare på dagen

ja o resten vet ni ju dom kom ut 12:39 och 13:13 fick se dom i ca 1,5 min innan dom togs ifrån mig o jag inte fick träffa dom förräns 6 timmar senare.

Inte konstigt kanske att jag har otrolig ångest så fort jag inte har mina tjejer nära mig. Jag trodde seriöst att jag skulle dö när Tindra opererade hjärtat ( första dagarna fick vi ju inte sova hos henne) det kändes som någon tagit bort all min livslust jag låg o grät hela nätterna när Tindra var kvar på sjukhuset. Det kändes fruktansvärt.

Så ni som får upp ert barn på bröstet på förlossningen o sen får behålla ert underverk på bröstet ska vara så otroligt tacksamma. 6 timmar låter som ingenting men det kändes som en evighet.

Första bilden på mina troll första bilden JAG fick se efter förlossningen jag va så hög av lustgas att jag inte minns så mkt från när jag fick se dom på bröstet irl . Denna bilden satt jag o titta på i 6 timmar innan jag äntligen fick se dom på "riktigt "