Klen och kräkig

Sist jag skrev hade jag precis kommit hem från sjukhuset. Nu är jag i vecka 14+2 och känner mig en smula bättre. Toastolen och kräkpåsar är fortfarande goda men hatade vänner till mig och jag håller mig alltid nära dem, men det finns några timmar per dag då jag känner mig ändå rätt hyfsad.

När jag började kräkas i vecka 6, gick jag ju ner 3 kg på en vecka. Den vikten har jag inte tagit igen ännu, tvärtom såg jag häromdagen att ett kilo ytterligare har försvunnit. Men jag kan se, varifrån det har försvunnit och gissar nog vart det gått. Det lilla reservlager jag hade runt höft och lår är nu borta. Även mina fula celluliter! Jippie! Däremot orkar jag ju inget, har ingen muskelstyrka och blir trött jättefort. En liten hundpromenad om dagen är ungefär vad jag orkar med. Alla dofter är fortfarande alltför intensiva och får mig att klökas. Gott nog är jag sjukskriven april ut. Förhoppningsvis är jag redo att återgå till arbetet då. Jag saknar att vara sjuksköterska, saknar mina kollegor, saknar att vara jag.

Lilla livet självt verkar leva loppan och må bra. Hjärtljuden var jämna och starka vid mitt senaste BM-besök. Nu är ultraljudet nästa stopp på vägen. Är lite nervös inför det och har nog alldeles för mycket tid att fundera över det faktum att det faktiskt inte är ett jippo för blivande mammor och pappor. Det är en screening efter missbildningar! Brrrrr...