klantarsel me ömma fötter
Lillmamma94 · 2014-02-07 · 381 visningar
fy bövelen.. igår runt midnatt så tänkte jag i mitt stilla sinne att jag skulle ta ut hunnrackarn sen bädda ner mig i min goa sköna säng..
jo jävlar! så fort ja kommit utanför porten o tar första steget ut mot trappen, så halkar jag på dödens isfläck o flyger ner på backen o landar på min arma lilla fot.. AJ... blev orolig också över lillskiten i magen, men landade på arslet, med foten under, o kände att hon rörde på sig efteråt. så de gick nog bra :) hon är så skyddad av fostervattnet, tydligen så ska de inte vara nån större fara sålänge man känner rörelserna. så då kunde ja pusta ut litte iaf..
o ingen telefon hade jag med mig heller så kunde inte ringa sambon o be honom komma ut o hjälpa mig..
så med gråten i halsen fick ja så lov o ta hundkopplet i munnen o krypa in o sen upp för den 1000 meters långa trappen tillbaka upp i lägenheten.. o tro inte fan på att min, i normala fall, fina goa schäfer tik får för sig att ha skit bråttom upp så håller hon på o rycka tänderna ur munnen på mig när hon kutar upp för trappen. då tyckte inte matte att hon va så go o fin längre! . ack o ve !
väl uppe möttes jag av en aningen brydd pojkvän som tittar på mig, ålandes på golvet, gnällandes o huttrandes som om jag mist förståndet totalt..
efter att ja pustat ut efter den låånga trappen berättade ja va som hänt o han böjde huvudet bakåt o gapskrattade åt mig.. ja, jävulskt roande syn kanske, men en annan tyckte inte att de va speciellt roligt!
men tror han fick lite dåligt samvete imorse då han kom o väckte mig med en liten isglass som jag fick ligga i sängen o äta i mig.. verkligt gott sådär på morgonkvisten måste jag säga!
så nu sitter jag här, med lindad fot, huttrandes o gnällig då jag inte ens kan ta mig på dass själv utan måste ha min riddare i rustning som hjälper mig.. haha.... ja.. hur de kan bli vaa
jo jävlar! så fort ja kommit utanför porten o tar första steget ut mot trappen, så halkar jag på dödens isfläck o flyger ner på backen o landar på min arma lilla fot.. AJ... blev orolig också över lillskiten i magen, men landade på arslet, med foten under, o kände att hon rörde på sig efteråt. så de gick nog bra :) hon är så skyddad av fostervattnet, tydligen så ska de inte vara nån större fara sålänge man känner rörelserna. så då kunde ja pusta ut litte iaf..
o ingen telefon hade jag med mig heller så kunde inte ringa sambon o be honom komma ut o hjälpa mig..
så med gråten i halsen fick ja så lov o ta hundkopplet i munnen o krypa in o sen upp för den 1000 meters långa trappen tillbaka upp i lägenheten.. o tro inte fan på att min, i normala fall, fina goa schäfer tik får för sig att ha skit bråttom upp så håller hon på o rycka tänderna ur munnen på mig när hon kutar upp för trappen. då tyckte inte matte att hon va så go o fin längre! . ack o ve !
väl uppe möttes jag av en aningen brydd pojkvän som tittar på mig, ålandes på golvet, gnällandes o huttrandes som om jag mist förståndet totalt..
efter att ja pustat ut efter den låånga trappen berättade ja va som hänt o han böjde huvudet bakåt o gapskrattade åt mig.. ja, jävulskt roande syn kanske, men en annan tyckte inte att de va speciellt roligt!
men tror han fick lite dåligt samvete imorse då han kom o väckte mig med en liten isglass som jag fick ligga i sängen o äta i mig.. verkligt gott sådär på morgonkvisten måste jag säga!
så nu sitter jag här, med lindad fot, huttrandes o gnällig då jag inte ens kan ta mig på dass själv utan måste ha min riddare i rustning som hjälper mig.. haha.... ja.. hur de kan bli vaa
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.