Känslorna har lugnat ner sig

Ja, det där var en pärs som jag inte varit med om på 15 år tror jag. Efter att jag gjort det sista inlägget i dagboken drabbades jag av en vansinnig mensvärk som resulterade i svimningskänsla o att jag fick lov att spy. Där efter somnade jag som en stock i soffan o vaknade inte förrän sambon kom hem vid 16 tiden. Jag vart rädd o orolig för att det var ett missfall. Men när jag tänker tillbaka så känner jag igen känslan från min tidiga tonår då min mensvärk var outhärdlig o symtomen det samma. Det var därför jag engång började med p-piller.

Sambon o jag pratade om det hela o vi utesluter inte att det var ett missfall men inser samtidig att det kanske är min kropp som äntligen har hamnat i rätt hormonella balans efter att ha ganska exakt varit utan preventivmedel i ett år...det är ju vanligt att det dröjer så pass länge har jag hört.

SÅ hur som hellst så var denna otroligt jobbiga erfarenhet trots allt positiv. För hur som hellst så talade min kropp om att den fungerar. Var det ett missfall så talade den om att jag kan bli gravid o var det min kropp som återgått till orginal förpackning ala tonår så hoppas jag att det innebär en förhöjd chans till att faktist bli gravid.

Tackar alla för omtänksamma inlägg!!! Jag uppskattar dem verkligen. Och ja det är jobbigt emellanåt att ni andra är gravida o inte jag, men det är mitt problem att ta hand om ;-)

Mvh Anna