Kanske ska börja..

Kanske ska börja skriva lite.. Just nu är jag inte på världens bästa humör, så då passar det att skriva av sig lite.

Usch ja, just nu är det svårt att börja tänka positivt. Pratade med gyn idag, de var inte ett dugg tillmötesgående. Jag frågade om ett tidigt ultraljud eftersom jag är så orolig över ifall denna graviditet kommer gå bra, något som min barnmorska faktiskt stöttade mig i. Jag och sambon har försökt få barn nu snart två år, men kvinnan på gyn tyckte jag överreagerade och bara skulle glädjas över att jag är gravid och inte ta ut ngt i förskott.. Samt att det är ju sååå vanligt att det tar tid att bli med barn. Det kändes som att hon sa till mig att jag var löjlig som oroade mig, och det kändes som att hon nedvärderade min oro och dessa två år som vi försökt bli med barn med att säga att det är så vanligt. Det är inte vad jag behöver höra, jag vill höra att det är normalt att vara orolig och att hon förstår min oro, jag vill inte att mina känslor förminskas! Dessutom så kan jag inte ta ut något i förskott, varken det positiva eller negativa utgången. Jag känner mig "bedövad" usch.... Jag vill ju vara sprudlande lycklig och känna att detta är den bästa tiden i livet, men jag vågar inte. Jag är så rädd för att det skall ryckas ifrån mig igen. Trevligt första inlägg.. hoppas jag mår bättre imorgon..